För sextio år sedan växte jag upp i en liten småbrukarby under förhållanden som jag delade med många andra i min generation. Gårdarna var fyllda av stora barnkullar. I grannbyn fanns skola och postkontor. Där fanns också konsumbutik och en privat handlare. Till och med pingstförsamlingen hade ett kapell. Landsbygden var levande. I de flesta ladugårdarna fanns några kor. Ibland också en gris och några höns. Potatisskörden på hösten var tillräcklig för hela årets förbrukning. Trots många timmars arbete kunde det inte omsättas i kontanter. Istället utgjorde det en trygghet. Om vinterns skogsarbete åt något av de stora skogsbolagen uteblev fanns ändå något att sätta fram på bordet när det var dags för middag.
Då barnkullarna var stora måste de flesta söka sig försörjning på annat håll men någon skulle stanna och ta över gården. Fortsätta där den åldrande generationen slutat. De hade arbetat och slitit. Allt utifrån ett långsiktigt tänkande. Gjort investeringar i form av uppodlingar och byggande av både bostadshus och ladugård. Barnen som tog över skulle inte behöva börja från noll. Så var det tänkt! Så blev det inte! Utvecklingen ville annorlunda. Det nya livet i tätorterna gav möjligheter. Det avlönade arbetet gav kontanter och en känsla av frihet. Alla unga ville iväg. Det gamla livet, det gamla livsmönstret var inte längre gångbart. Flytten gick till tätorterna. Städerna där avlönat arbete fanns.
Jag följde strömmen och hamnade i Umeå. Nu sitter jag här framför datorn och surfar på nätet. Där finner jag uppgifter om det rakt motsatta. När utvecklingen tar en annan väg och staden överges.
I aftonbladets nätupplaga läser jag en artikel om Detroit. Bilstaden. När konkurrensen tilltog och tillverkningen flyttades innebar det dramatiska förändringar. Utkomstmöjligheterna begränsades. Stadens befolkning har halverats sedan dess storhetstid. Skyskrapor är tomma skal. Nedlagda fabriker förfaller. Matvarukedjorna har flytt. Bland de som blivit kvar är arbetslösheten stor. Uppgifter pekar på att hälften av befolkningen saknar arbete. Mängder av övergivna hus som inte går att sälja. En del nedbrunna. En nytt fenomen är att de övergivna tomterna har börjat användas för odling. Matförsörjningen är grundläggande. Från artikeln citerar jag följande:
“Craig är med i en rörelse som sprider sig över Detroit. Man kan säga att det handlar om att återerövra staden, eller snarare makten över det egna ödet. Privatpersoner, kyrkor, företag och diverse organisationer har börjat odla och snygga upp. De försöker göra den urbana glesbygden till en plats man kan leva i, inte bara gå under i eller fly ifrån.”
Grekland är ett land som fått många rubriker. Statsfinanserna är urusla. För att få nödvändiga krediter krävs som motprestation åtstramningar. Åtstramning med hög arbetslöshet. En svår ekvation. På nätet hittar jag uppgifter om några atenare som valt en alternativ väg. Flyttat ut på landet. Bli självförsörjande. Ett kort radioinslag finns här
Utvecklingen är inte linjär. Den tar nya vägar. Investeringar är inte tidlösa.