Novemberrevolutionen, när jag gräver i minnet öppnas inga associationer. Ordet borde ha satt sina spår men troligen stuvats ner i glömskans arkiv vid någon av de ständigt återkommande rensningarna. Men nätet finns som extra minnesförråd. Dan Josefssons dokumentär “Novemberrevolutionen” från 2004 får bli min hållpunkt. Beskrivningen av ett viktigt beslut i vår nutidshistoria. Avsätt en timme och ta del av dokumentären. Den finns här.
Filmen beskriver bakgrunden till och följderna av ett beslut som fått stora konsekvenser, kreditavregleringen. Bankerna skulle ges större frihet. Formellt togs beslutet av Riksbanksfullmäktige med ett minst sagt uselt underlag. Ingen diskussion fördes om eventuella negativa följder. Filmen kretsar runt en trojka med riksbankschefen Bengt Dennis i spetsen. De övriga var finansministern Kjell Olof Feldt och ordförande i Riksbanksfullmäktige Erik Åsbrink. Ledande personer som i hög grad var ansvariga för beslutet. I filmen framkommer också att många av de problem som uppstod hade kunnat undvikas om avregleringen föregåtts av andra beslut. Kriserna som följde tvingade fram en omprövning av gamla hörnpelare i den svenska politiken. En sådan var synen på arbetslöshet. Inflationsmålet blev viktigare. Arbetslösheten fick bli regulatorn, den naturliga arbetslösheten.
Från filmen tar jag med mig den idevärld som fick fäste hos ledande beslutsfattare. Inte bara i Sveriges utan i hela väst-världens firade nyliberalismen stora triumfer. Tankegods som kunde säljas in, få fotfäste och stort genomslag hos ledande politiker.
Avreglering av kreditmarknaden var en viktig del i den nyliberala tankeströmningen. Över huvud taget var all reglering förkastlig. Det var marknadslösningar som gällde. Om marknaden och dess aktörer fick fritt spelrum skulle de ta beslut som var positivt för hela samhället. Andra delar var att hålla den statliga budgeten i balans. Borta var Keynesiansk konjunkturpolitik där budget kunde underbalanseras i kristider. Gränserna skulle öppnas. Inte bara för handel utan också för kapital och arbetskraft.
Hur kunde dessa ideer säljas in hos makthavare? Svaret på den frågan får jag söka vidare. Däremot kan vi alla se konsekvenserna av de nyliberala ideerna när de fått verka. Ingen munter syn. Avregleringen på kreditmarknaden gav en kreditexplosion. Idag har vi en skuldsättning större än någonsin. Bankerna tillåts skapa pengar genom sin kreditgivning medan däremot statens budget hålls i strama tyglar. Skattelättnader för de som kommit upp några steg på samhällsstegen har också inneburit en avveckling av samhällets skyddsnät för de mest utsatta. När marknadslösningarna genomfördes i välfärden flockades riskkapitalbolagen. Vinstmöjligheterna lockade. Kravet på avkastning går före verksamhetens innehåll. Marknadslösningar leder till segregation och större klyftor i samhället. Öppna gränserna slår hårt mot politikens möjligheter. När stora belopp med en enkel knapptryckning kan flyttas mellan olika konton är det svårt med olik kapitalbeskattning mellan länder. Här finns också grogrunden för invandrarfientligheten, reaktionen mot öppna gränser.
Avregleringen av kreditmarknaden, novemberrevolutionen, var ett beslut som genomfördes utan insyn och med ingen allmän diskussion. En maktförskjutning där banker fick större manöverutrymme. Det kan ses som ett led i samhällets förändring. Ett steg i något större, globaliseringen.