Höst

Höstmörkret kommer krypande. Utomhustermometern sänker sig sakta ner mot nollstrecket. Jag tolkar tecknen och förbereder mig för årstidsväxlingen när kyla, snö och is knackar på dörren. Vinterskorna på. Både mina egna och bilens.

Lasse Berg, författaren, journalisten och dokumentärfilmaren är fortfarande aktiv trots att han passerat de magiska sjuttio och får räknas in bland de som tagit klivet till ålderns höst. I en föredragsturne med över 70 framträdanden på två månader har han bokat in Umeå och Bokcafeet Pilgatan. Trångt om utrymme. Alla reservstolarna är framplockade. Fullsatt. Den 71-årige med grått stänk i håret tar till orda. Lasse Berg är en skicklig föredragshållare och motsvarade förväntningarna. Engagerad, entusiastisk och medryckande.

Något som han poängterar och ofta återkom till är samarbete. Han menar att samarbete är en av de viktigaste orsakerna till människoartens utbredning, framgångar och dominans. Berg rör sig obehindrat både tidsmässigt över årtusenden och idémässigt från leendets smittande effekt till spegelneuronernas betydelse för sammanhållningen i en grupp. Grupptillhörighet är något fundamentalt. Dagens rotlöshet kan ses i skenet av upplösningen av grundläggande grupper och individualiseringen.

Samarbetet har många ansikten. Jag har i en tidigare fundering berört ämnet utifrån ett arbetsplatsperspektiv. Om arbetet på en arbetsplats delas upp i olika områden så blir samarbetet en nödvändighet. Bakom dagens komplexa samhällsliv ligger också samarbete. Nästan allt vi har i våra hem och äter varje dag köper vi in. Vi tar det för givet. Men varorna i affärernas hyllor måste produceras. Av vem och var? Vänder vi på resonemanget så får någon annan nytta av det vi själva tillför samhället. Samhället står och faller med samarbete.

Något som Lasse Berg berör och som jag fastnade för var när han kom in på gruppers sammansättning. En heterogen grupp har fördelar. Han menar att med många olika karaktärer blir gruppen hållbarare över tiden. Mångfaldens styrka. Monokulturer är sårbara och på samma sätt är grupper bestående av likartade individer.

Lasse Berg menar vidare att hierarkier är förkastliga. Människan är inte gjord för att varken ha eller vara chef. Påståenden som jag har lätt att köpa.

Låt oss nysta vidare på ämnet hierarkier. Jag kände stor frustration när jag för några år sedan såg hur formella hierarkier byggdes upp på min arbetsplats. Det resulterade bland annat i denna fundering. I en heterogen miljö är det lätt att hitta hierarkiernas avigsidor. Arbetsområden konkurrerar. Det blir en tävlan om vem som internt lobbar bäst för sitt område. Trots att alla behövs. När beslutsfattandet formaliserats i hierarkier finns också stor risk för prestigeuppgörelser. För att bevisa sin ställning måste den som befinner sig ett pinnhål uppåt på stegen alltid ha sista ordet. Visa vem som bestämmer inför gruppen. Ett led i att bekräfta sin auktoritet. Om beslutet är totalt fel är av sekundär betydelse. Hierarkier är också en motivationsdödare. Utförarna tappar sin möjlighet att påverka sin situation.

Ett argument som ofta används för att peka på hierarkiers nödvändighet är gruppstorlek. När organisationen växer måste hierarkiska nivåer byggas upp. Argumentet är tveksamt. Så här säger forskaren Annika Steiber som har undersökt Googles ledarkultur:

Googles grundare är extremt medvetna om riskerna med tillväxt och väldigt intresserade av frågor om hur man förlänger företagets livslängd. Genom att aktivt motarbeta hierarkiska strukturer och slå ner ansatser till byråkrati så fort de visar tecken på att uppstå har man lyckats bibehålla ett starkt innovationsklimat.

Även om de hierarkiska avigsidorna är tydliga är det inte helt klart hur alternativen ser ut. Men det är en annan diskussion.

This entry was posted in Hierarki, Samarbete. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *