Ibland när jag läser en artikel höjs blodtrycket. Irritationen kryper upp till ytan. Intrycket av det lästa stämmer inte. Åtminstone inte med den bild jag har av sammanhanget. En artikel som framkallar denna reaktion är Klara Strandbergs inlägg i ETC “Jag får lust att spy när jag hör orden NPM och Lean“. Varför framkallar artikeln denna reaktion hos mig? Är det för att hon sätter likhetstecken mellan NPM och Lean?
Varför placerar hon New Public Management och Lean i samma fålla? Ett av hennes argument är att båda har samma ursprung, bilindustrin. Huvudtesen är dock att både NPM och Lean används som slagträ vid omorganisationer. Förändringar i verksamheten motiveras med att de görs för medarbetarnas bästa. Enligt henne är verkligheten en annan. Sunt förnuft ersätts med att plocka ut det maximala. Hon hänvisar också till en studie om Lean som visade att “fanns inte tid för patienter”. Jag tycker argumenteringen haltar.
För mig är NPM ideer som lånats från den privata sfären och tillämpas inom offentlig sektor. Visst pratas det om decentralisering men fokus ligger på kostnadseffektivitet och produktivitet. Ekonomerna ska styra. Denna styrning implementeras via införandet av mål. Mål som ska vara mätbara. Utfallet rapporteras uppåt i organisationen. Verksamheten ska vara mätbar. Dels över tiden men också i jämförelser med liknande verksamheter. Konkurrenstanken är viktig. Men här har vi också NPM:s svaghet. De mätbara målen blir verksamhetens fokus. Ute på arbetsplatserna prioriteras måluppfyllandet. Kundnyttan hamnar i skuggan.
Likheten med Lean stannar vid ursprunget. Lean försöker hålla fokus på det som ska produceras. Slöseri är ett viktigt begrepp. Allt som inte tillför något för kunden är slöseri. Kundvärdet står i centrum. Därför sätter jag ett stort frågetecken om en undersökning av Lean kommer fram till “fanns inte tid för patienter”. Var det verkligen Lean de undersökte? För mig är Lean ett försök att sätta patientens bästa som riktmärke.
Det verkar finnas en sammanblandning mellan NPM och Lean. Jag ser de snarare som motsatser. NPM är ett misslyckat sätt att styra offentlig verksamheten medan Lean öppnar upp möjligheten för diskussion vad verksamheten ska innehålla. Till exempel kan begreppet slöseri användas om rapportering uppåt för att tillfredsställa chefers kontrollbehov. Kundvärdet ökar inte. Det finns också en annan skiljelinje. NPM främjar hierarkiska strukturer med sin styrning och kontroll medan Lean med sitt kundfokus är bättre anpassad för platta organisationer. Kundnyttan är knuten till de direkt berörda i arbetsprocessen. De som dagligen möter elever eller patienter. Engagemang och erfarenhet blir viktigt. I det dagliga arbetet ska de kunna påverka sin situation, ta beslut. Först då får värdeskapandet sin rätta plats.