Genom kriget i Ukraina har ordet oligarker lyfts fram i media. Rika personer som står Rysslands ledare Putin nära ska betraktas som fiender. Deras tillgångar i väst sätts i karantän, blockeras från användning. Jag kan till och med läsa om lyxjakter som tagits i beslag. Den ryske ägaren av fotbollsklubbens Chelsea, Roman Abramovitz, inser faran och är snabb med att inleda en försäljning av klubben.
Ryska oligarker har blivit ett begrepp. Vilka är de? Kan de sättas i samband med den hårdföra ryska maffian? Hur fick de sina enorma förmögenheter? När den sovjetiska republiken föll samman i början av 1990-talet styckades de statliga tillgångarna upp och privatiserades. Tillgångarna hamnade i fickorna på ett fåtal som skapade sig enorma rikedomar och därmed makt. Kretsen runt Putin är oligarker så visst utgör tillslag mot dessa en påtryckning.
Oligarki betyder fåmansvälde. Med sina enorma tillgångar som maktfaktor får de avgörande inflytande på viktiga beslut. Ett fåtal personer blir styrande. Även i väst kan vi se tendensen att allt större del av resurserna samlas i toppen av samhällspyramiden. “The one percent” är ett uttryck som passar in. Oligarker är den rikaste procenten. Där platsar verkligen Elon Musk in. Han tillhör en av Amerikas rikaste personer. Vad innebär det att han tar över Twitter med deras 300 miljoner användare för den nätta summan av 44 miljarder dollar. Ska det vara möjligt för en person att kontrollera nätets infrastruktur. För Twitter har med sina korta meddelanden blivit en källa för snabb informationsspridning.
Här på hemmaplan ser vi också oligarkiska tendenser. På samma sätt som de sovjetiska statstillgångarna privatiserades ska här välfärdsstaten säljas ut. Allt från skolor till äldreomsorg. I snabb takt gör sig kommunerna av med sitt fastighetsbestånd för att i nästa stund skriva ett långtidskontrakt med köparen om att hyra tillbaka lokalerna. Under 2020 omsatte utförsäljningarna hela 32 miljarder så tendensen är omfattande.
Skellefteå kommuns försäljning av Sara Kulturhus är ett klockrent exempel. Först bygger kommunen huset för en kostnad av 1245 miljoner. Sedan säljs fastigheten till SBB, Samhällsbyggnadsbolaget i Norden, för 1050 miljoner. En förlustaffär för det gemensamma på nära 200 miljoner kronor och motsvarande vinst för det privata bolaget. Men det räcker inte utan kommunen hyr tillbaka lokalerna från SBB. Kontraktet är skrivet på 50 år och över dessa år ska kommunen betala mer än det dubbla beloppet de fick in från försäljningen. SBB grundades och kontrolleras av Ilija Batljan den före detta socialdemokratiske politikern. Han har blivit miljardär på sina fastighetsaffärer. Så skapas oligarker!