MMT

MMT är en förkortning som kommit i ropet. Allt oftare dyker de tre bokstäverna upp i den offentliga debatten. Är de bakomliggande tankegångarna på väg in? Något som får genomslag? Enligt min mening är bokstavskombinationen värd en undersökning. Vad gömmer sig bakom de tre bokstäverna? De är en förkortning av Modern Monetary Theory. En samling tankar om hur penningsystemet fungerar. Gängse uppfattning ifrågasätts.

Det är lätt att ta penningsystemet för givet. För att göra ett köp måste vi ha motsvarande tillgångar eller ta ett lån. Lätt att förstå. Lätt att ta till sig. Detta gäller oss alla med ett viktigt undantag. För länder som ger ut en egen valuta gäller helt andra regler. Det är skillnaden mellan de som använder valutan och de som ger ut den. Det är utgångspunkten för MMT.

I dagens digitaliserade värld när penningtillgångar är siffror på ett konto skapas pengar med en knapptryckning. MMT menar att regeringar i länder med egen valuta kan skapa pengar och därigenom finns ingen begränsning på penningsidan. Istället är det tillgången på reala resurser, till exempel arbetskraft, som sätter restriktionerna. Finns det en brist skapar ökad efterfrågan en press uppåt på priserna och vi får inflation. Svaret på frågan vad vi har råd med är inte finansiell utan måste sökas i reala begränsningar. Invanda tankemönster behöver ruskas om. Få debatten om den offentliga sektorn att ta en ny riktning. Från nedskärningar, effektiviseringar och företagsekonomiskt tänk till inriktning mot samhälleliga behov och värdeskapande.

Resonemanget att regeringen först måste ta in skatter för att skapa ett utrymme på utgiftssidan vänds till sin motsats. Det är de offentliga utgifter som kommer först. De gör pengar tillgängliga i samhället och möjliggör skatteinbetalningar. Budgetbalans blir med andra ord helt irrelevant. Det vi istället borde fokusera på är vad vi vill göra och vilka reala resurser som finns tillgängliga. Skatterna blir en funktion att reglera ekonomin. Dess funktion är inte att balansera upp utgiftssidan.

Onekligen är MMT:s idéer hårdvaluta för politiker. Makten som följer med penningskapandet ger möjligheter som gamla idéer effektivt blockerade. I USA har politiker varit snabba att ta till sig de nya tankegångarna. En av förgrundsgestalterna inom MMT, Stephanie Kelton, har blivit ekonomisk rådgivare åt demokraten Bernie Sanders. Kongressledamoten Alexandria Ocasio-Cortez, som fått stor uppmärksamhet för sin argumentering för Green New Deal, är en annan politiker som anammat MMT. Politiker i vårt inflytelserika land i väster är på tårna. Däremot känns idéerna ännu avlägsna i Sverige när man hör finansminister Magdalena Anderssons krona för krona resonemang. Svenska politiker verkar stå fast förankrade i den nyliberala myllan.

Det blir också intressant att följa MMT:s genomslag i akademiska kretsar. Kan de slå in kilar i Chicagoskolans nationalekonomiska hegemonin. Potential finns.

Länktips

Posted in Arbete, Ekonomi, Pengar | Leave a comment

E-kronan

I kön till livsmedelsbutikens kassa blir jag varse att jag hamnat i otakt med tiden. Alla före mig i kön betalar med kort. När jag själv kommer fram och kassören räknat ihop, plockar jag fram mina sedlar och några mynt, jämna pengar. Något självklart har blivit ett stickspår som leder bort till det som en gång var. Insikten om att jag står stilla när verkligheten befinner sig i rörelse stärks ytterligare när en bekant förvånat tittar på mig som om jag vore ett spöke från en svunnen tid och säger “Har du inte swisch”. För honom en obligatorisk app. Enkla och smidiga betalningar. På vägen mot det kontantlösa samhället.

Riksbankens traditionella roll påverkas när hela infrastrukturen för betalningar håller på att förändras. Historiskt har deras ensamrätt på att ge ut sedlar spelat en viktig roll. Gjort penningpolitik möjlig genom kontrollen av penningmängden. Öka mängden när ekonomin behöver stimuleras och minska mängden när den går på högvarv. Riksbanken har inte alltid haft monopol på sedelutgivningen. De fick ensamrätt genom ett beslut 1897 som sedan genomfördes 1904. Argumentet för att ge riksbanken ensamrätt var att vinsterna som privata banker gjorde på sedelutgivningen borde tillfalla staten.

Vrider vi klockorna framåt ett drygt sekel har mycket förändrats. Kontanter behövs inte längre för dagens transaktioner. Det finns enklare sätt. När sedlarna flyttat in i datorernas konton skapar bankerna pengar när lån beviljas. Med teknikens hjälp gör bankerna åter vinster genom utgivning av pengar. Bankerna har med betalningsmedlets digitalisering återtagit förlorad mark.

Riksbanken har startat en utredning, e-kronaprojektet, för att belysa den nya situationen. Visst behöver staten ta tillbaka kontrollen men det är lång väg fram till ett beslut. Ett beslut som ligger på politikernas bord. Det allmänna mot bankernas särintresse. Utgången borde vara given men banklobbyn är stark. När politiker tar plats i bankernas styrelserum sätts deras lojaliteter på prov.

Om Riksbanken försöker ta den demokratiska vägen till det framtida betalsystemet så går Facebook en annan väg. I slutna styrelserum och utifrån affärsöverväganden, vinstmotiv, har de bestämt sig för att ta steget in på betalmarknaden. De lanserar en egen digital valuta, Libra, under nästa år. Dotterbolag Calibra har skapats för att erbjuda digitala plånböcker. Hela infrastrukturen ska kontrolleras. Betaljättarna Visa, Mastercard och Paypal stöttar projektet liksom tungviktare som Ebay, Uber och Spotify. En imponerande samling. Är det de internationella jättarna som tar initiativet i betalmarknadens förändring.

Posted in Demokrati, Globalisering, Historia, Pengar, Strukturomvandling | Leave a comment

Värdeskapande

Jag sitter parkerad i kontorsstolen framför skrivbordet. Befinner mig i det som kommit att kallas arbetsrummet. Namnet känns smickrande för så mycket arbete utförs inte. Framför mig finns som alltid min dator. På skärmen försöker jag läsa e-boken “The value of everything”. Texten får mig att gå tillbaka, ta om, för att riktigt förstå vad som finns där bakom orden. Visst kan jag skylla på min engelska som är knagglig men tankarna bakom texten har något viktigt att berätta. Bokens idéer är värda att stanna upp inför.

Författare till boken är Mariana Mazzucato, nationalekonom med en professur vid University College London. Med boken försöker hon starta en debatt om värde. Vad skapar värde och hur det fördelas.

I en historisk tillbakablick pekar hon på att diskussionen funnits men gått förlorad i och med att marginalisterna tagit över och blivit totalt dominerande inom nationalekonomin. Värde har gått från något objektivt till att bli ett subjektivt begrepp när det bestäms av preferenserna i skärningspunkten mellan utbud och efterfrågan. Då priset bestämmer värdet skapas förvirring. Det blir omöjligt att skilja mellan vad som skapar värde och hur det fördelas.

Med värdeskapande som grund tar hon diskussionen vidare och pekar ut områden som måste ses i ny belysning.

Kritik kan riktas mot sättet att mäta ett lands total produktion, BNP. Hon lyfter fram några punkter där värdeteorins brister får betydelse för begreppet. Produktion som inte säljs på en marknad räknas ej trots att värde skapas. Miljöförstöring räknas inte negativt med när uppstädning utförs ger det en positivt bidrag till BNP. Hon ifrågasätter också den finansiella sektorns bidrag och pekar på att bubblor i tillväxtfasen ökar BNP.

Mazzucato visar ett speciellt intresse för den finansiella sektorn. En sektor som växer och
får en allt mer dominerande ställning. Den som utnyttjar skillnader mellan inlånings- och utlåningsränta, handlar med lån av olika löptid eller spekulerar i prisrörelser över tid. De är aktören som sköter transaktioner för ägarbyte. En mäktig kraft i ekonomin, tillgångshantering. Mazzucato har svårt att se den finansiella sektorn annat än som räntiärer. De utvinner värde men skapar inget nytt värde. Tankegångar från finanssektorn slår också igenom i den reala sektorn. Hon pekar på buy-backs, återköp av aktier, den kortsiktiga horisonten och betydelsen av finansiella placeringar.

Innovationsprocessen är ett område som Mazzucato studerat ingående. Hon menar att den ofta beskrivs felaktigt. Innovationer är frukten av investeringar på lång sikt och kumulativa. Ofta spelar de offentliga en viktig roll i ett tidigt stadium. Innovationer är också kollektiv till sin karaktär. Många olika roller är inblandade. Innovationer ska stimuleras av patentsystemet men det har istället blivit ett hinder. En gatekeeper mot kunskapsbasen. Ett sätt att utvinna värde, royalties.

När jag tar ett steg tillbaka, försöker se bokens innehåll i dagens komplexa värld så blir min uppfattning att den har något viktigt att berätta. Nationalekonomin har intagit en stark ställning som rådgivare i politikernas beslutsprocess. Dess ord väger tungt. Marknadslösningar ses som optimala. Men bokens innehåll ifrågasätter dominerande tankemodeller. När huvudfåran inom nationalekonomin blev tagna på sängen av finanskraschen 2008 eller inte har något att säga om vår tids stora frågor som miljön och ojämlikheten behövs något nytt. Att starta med en diskussion om värde är en bra början. För visst känns det självklart att det är aktiviteter som skapar värde som ska prioriteras, få resurser. Vara vägledande för bygget för framtiden.

Posted in Arbete, Ekonomi | Leave a comment