Solidaritetens cirklar

Solidaritet är ett ord som satts på undantag de senaste årtiondena. Det har tappat sin klang och fått ge vika för ord som individualism och konkurrens. Även om solidaritet nästan helt försvunnit från samhällsdebatten finns ordets innehåll kvar som en hörnpelare i samhällsbygget. Hur står det till med solidariteten, går den att mäta? Ett sätt att visualisera begreppet är genom ett antal cirklar som omsluter varandra.

ringar-pa-vattnet

Den innersta kärnan är egot, självbevarelsedriften. Solidariteten med sig själv. Både självklar och nödvändig. Men det finns något utanför. De som blundar och inte sätter in sitt egenintresse i ett större sammanhang ses som egoister. Ytterligheten stämplas som psykopater.

Nästa cirkel är familjen, släkten. Visst känner vi en speciell samhörighet med de som vi delar gener med. Släktdrag som ger igenkännande. En samhörighet som innebär att vi bryr oss lite extra. Känner solidaritet. Men ska solidariteten stanna här? När man håller hårt på gränsen utåt innebär det problem. Ett tydligt exempel är maffian. Den har sitt ursprung i familjen med ett familjeöverhuvud, gudfader, i toppen. Stenhårda regler. Krav på på intern sammanhållning och ingen som helst kompromissvilja och solidaritet utåt.

Det går också att betrakta arbetsplatsen som en egen cirkel. Vi tillbringar många timmar tillsammans med arbetskamrater. En speciell gemensamhetskänsla byggs upp. Den har fått ett eget namn, företagsanda. Här finns dock en balansgång. Å ena sidan finns tendenser att bryta denna samhörighet med att utsätta vissa delar inom företaget för extern konkurrens eller att införa individuella belöningssystem. Andra sidan av myntet är när det externa, kunderna, ska snärjas. Kundnyttan ersätts med maximering av intäkterna från kunden.

Beroende på intresse så finns även andra cirklar av solidaritet. Den idrottsintresserade har sitt favoritlag. Ett lag som följs i såväl med som motgång. Tappar vi bort att det finns något utanför finns risken att det går överstyr. Fotbollshuliganer är ett känt exempel. De vill visa sin solidaritet med det egna laget och är beredd att till och med slåss för lagets färger. Uppgörelser som kan eskalera till en kamp på liv och död.

Etnicitet har fått stort genomslag i samhällsdebatten. Solidaritet till den egna folkgruppen. Hur ska vi ha det? Ska vi stänga våra gränser eller ska vi fråga oss varför människor är beredda att lämna sina hem och söka sig något nytt? Går vi tillbaka några generationer har de flesta av oss förfäder som sparade ihop till en dyr båtbiljetten och gav sig iväg på en lång, mödosam och oviss färd västerut. Varför tog de beslutet? Riktar vi blicken framåt så står vi inför massiva folkvandringar enligt klimatforskare. Delar av nu tätbebyggda områden blir obeboeliga genom bristen på vatten, en smygande temperaturhöjning eller stigande havsnivå. Ska vi stänga av vår solidaritet för de som ligger utanför den egna etniska gruppen. Vilket innehåll ger vi mänskliga rättigheter? Resonemang med uppdelning i vi och dom är förödande. Då styr vi in på en väg som i förlängningen leder till krig. Mänsklighetens självförvållade lidande.

Ska solidariteten sträcka sig utanför mänskligheten? Ja om vi vill ha ett hållbart samhälle måste också naturen ingå i solidaritetens cirklar. Solidariteten får ej begränsas. Då hamnar vi i konflikter och våld. Låt solidariteten sprida sig som ringarna på vattnet.

Posted in Okategoriserade | Leave a comment

Motivation och kunnande

Hur ska en arbetsplats organiseras? Området har intresserat mig de senaste åren. För en fungerande arbetsplats är medarbetarnas motivation en av hörnpelarna. När motivation finns flyter arbetet lätt, arbetsglädjen sporras och resultatet blir bra. Den inledande frågan kan formuleras om. Hur ska organisationen se ut som främjar motivationen på arbetsplatsen?

Mitt första inlägg handlade om motivation. När jag såg Daniel Pinks TED-föreläsning och senare läste hans bok “Drivkraft” om förutsättningarna för att känna motivation föll bitarna på plats. Jag rekommenderade boken och försökte få igång en diskussion på min dåvarande arbetsplats. Vi var i ett läge där arbetet som ensamkonsult allt mer ersattes av arbete i grupp. För att leverera kundnytta blev flera kunskapsområden inblandade. Tyvärr blev diskussionen utan resultat. Ideerna fick inget fäste. Istället tog förändringen en motsatt riktning mot ökande hierarkier i form av ledningsgrupper i flera nivåer och ökad makt för projektledare.

En som däremot tagit motivationens betydelse på allvar och försökt forma arbetsplatsens organisation utifrån dessa ideer är Peter Antman. I boken “Tillsammans” beskriver han sitt arbete att få till självstyrande arbetsgrupper.

Varje team ska hantera processen från ax till limpa. Det vill säga ta ansvar för en helhet. Från “user story” till levererbar funktion. I teamen finns ingen formell hierarki utan hela gruppen ansvarar för leveransen. Ansvar kopplas ihop med makt. Gruppen bestämmer hur arbetet ska utföras. Leveranserna sker regelbundet och ofta. Därigenom upptäcks felaktigheter på ett tidigt stadium och kan åtgärdas. Grupperna ska vara små. Antmans rekommendation är grupper om 5. Till och med arbetsplatsens fysiska utformning berörs i boken. Han diskuterar också svårigheterna med rekrytering och lönesättning.

En annan viktig aspekt är kunskapsnivån. Företagets stora tillgång är medarbetarnas kunnande. Är den gångbar? Hur främjar organisationen kunskapstillväxten. Med självstyrande grupper splittras specialisterna inom ett område upp i olika team. De breddar sitt kunnande i det dagliga arbetet men hur går det med deras specialistkompetens. Hur hålls den vid liv och fördjupas? Organisationen med självstyrande grupper måste kompletteras i en annan dimension. En matris bildas. På den ena axeln självstyrande grupper som levererar kundnytta och den andra är indelad i kunskapsområden som främjar kunskapstillväxt.

Om medarbetarna står i fokus så utgör motivation och kunnande grunden för organisationen.

Posted in Organisation | Leave a comment

Nätets två ansikten

Det råder sommartorka i TV-utbudet. När jag zappar mellan kanalerna är urvalet magert ingen variation. Kriminalserier verkar ha hakat upp sig. Ett undantag från det enahanda utbudet är dokumentären, Internets underbarn. Ett personporträtt om Aaron Swartz som förföljdes av de amerikanska myndigheterna och drevs till undergång. Men det är inte den sorgliga personhistorien som föranleder dagens fundering utan något Swartz säger i programmet. Nätets två sidor. Dels en källa för informationsspridning, framåtskridande och frihet men också ett verktyg för kontroll och förtryck. Maktens redskap.

Friheten på nätet kan jämföras med frihandel. Argumenten för frihandel är lätt att förstå. Om jag är bra på en sak och du på en annan så låt oss göra det vi är bra på och byta till oss det andra vi behöver. Komparativa fördelar är intuitivt. Med tullar och restriktioner på handeln begränsas fördelarna. På samma sätt finns stora fördelar om informationen kan flöda fritt över nätet. Kunskap är en ackumuleringsprocess som byggts upp av generationers sökande. Med fri och allmän tillgång påskyndas utvecklingen.

I programmet berättas om ett framsteg i diagnostiken av bukspottskörtelcancer. Det möjliggjordes genom fri tillgång till information då viktiga ideer föddes utanför forskarvärlden. Ett bra exempel på den fria informationens betydelse för framåtskridandet.

Men nätet kan också användas för övervakning och kontroll. Snowdons avslöjanden om hur en stor apparat byggts upp för övervakning av nättrafiken visar på den andra, mörka sidan. När masslagring och maskinell analys av stora datamängder är möjlig kan den också användas i maktintressen. De som åtnjuter maktens privilegier kan bevara sina positioner genom att spåra obehaglig opposition. Nätet i Orwellsk skepnad.

Vi rör oss mellan nätets båda sidor. Med lagförslaget SOPA/PIPA skulle visaren svänga över till den kontrollerande sidan. I korthet gick förslaget ut på att ge USA:s myndigheter möjligheter stänga ner web-sidor. Till en början verkade lagförslaget ha en enkel väg fram till beslut. Men efter massiva protester bytte de flesta sida. Programmet visar hur Swartz var en drivande kraft. Förslaget förkastades. En viktig seger för de som vill bevara nätets frihet.

Kampen om vilka lagar och praxis som ska gälla för vår viktigaste informationsspridare går vidare. Förvisso en viktig fråga. Åt vilket håll ska pendeln svänga. Hur vill vi ha nätets framtid? Ska nätet som baseras på vår gemensamma kunskap vara fritt tillgängligt eller ska gatekeepers girigt vakta informationen och massövervakning slår ner all opposition.

Posted in Okategoriserade | Leave a comment