Funderingar och fantasier

Från nära håll har jag kunnat iaktta affärssystemens guldålder. Då företagen såg stora fördelar med systemstöd för sina administrativa processer. I Sverige var de tre I:na ledande. Intentia, IBS och IFS. Men affärssystemen har vuxit och blivit stora kolosser. Generella system som ska täcka det mesta. Ute i företagen har önskemålen om det unika bitit sig fast. En möjlighet till konkurrensfördelar. Resultatet har blivit anpassningar av komplexa system som är byggda för att vara kompletta. Ingen bra kombination. För små ändringar eller tillägg behövs många konsulttimmar. Kostsamt, återkommande rubriker har pekat på it-systemens galopperande kostnader.

Vad har vi att vänta inom affärssystem-området? Systemen är gamla. Försöken till förnyelse är många men gamla strukturer finns kvar. När Intentia tog beslutet att gå över till Java gjordes en rak konvertering av den gamla procedurella koden. Istället för en riktig omskrivning med utnyttjande av Javans objektorientering kördes den gamla koden in i en maskinell konvertering. Den procedurella uppbyggnaden behölls. Förnyelsebehov kombinerat med ekonomiska restriktioner. Ett dilemma. Nu har de gamla drakarna kommit fram till slutet på programvarans livscykel. De sista licenspengarna ska kramas ur produkten. Till och med återförsäljarna ute på fältet får bidra med dyra certifieringskostnader.

Ska tanken på ett generellt system överges? En ide är branschspecifika system. Flexibiliteten överges. Med specialisering minskas behovet av konfigurering och komplexiteten begränsas. Funktionerna kan gå djupare i branschens specifika behov. Baksidan är att antalet potentiella kunder minskar. Marknadens geografiska område måste vidgas.

Molnet har varit ett hett diskussionsämne de senaste åren. Flyttar affärssystem in i molnet? När kostnaden för införande och drift av affärssystem stiger i höjden finns stordriftsfördelar med ett molnbaserat affärssystem. Funktioner som tidigare varit interna outsoursas. Vad som talar emot är önskemålen om kundspecifika funktioner. De går förlorade om fördelarna med molnet ska tas hem. En annan kritisk faktor är om alla uppgifter i företagets datalager ska ligga hos extern part. Utgör företaget storlek en skiljelinje? Stora företag ligger kvar med interna funktioner medan små företag flyttar ut i molnet.

Ett nytt sätt att se på systemarkitekturen är microservice. Istället för stora komplexa monoliter separeras funktionalitet i små enheter med egen process och databas. Kommunikationen mellan enheterna sker enkelt via http. Ett försök att komma tillrätta med komplexa beroenden som är ett stort problem i traditionell programvara. En liten förändring i funktionalitet får oanade bieffekter på andra ställen i applikationen. En av svårigheterna med microservice är hur uppdelningen ska göras.

Åter till frågan vad som händer inom affärssystem-området? Det lätta svaret är att alla de stora drakarna förpassas till skräphögen. Även om det är en utdragen process så tvingas gammal programvara bort när förändringskostnaderna skjuter i höjden. Det är betydligt svårare att sia om vad som kommer istället. Open source med uppdelning i specialiserade funktioner med enkla integrationsmöjligheter är mina tips.

Ibland fastnar jag i artiklar på nätet som skaver. Artiklar som målar upp en positivt skön bild men där något saknas. Berättelser som haltar. Det är något som inte stämmer. En sådan artikel handlar om övergången till bostadsrätter. Artikeln bygger på en granskning av ombildningen av hyresrätter till bostadsrätter i Stockholms stad under perioden 2007-2014. Alla verkar tjäna på ombildningen. Kan det verkligen stämma?

Under perioden såldes 25.836 lägenheter ut till nybildade bostadsrättsföreningar. Affärer för över 30 miljarder. I artikeln görs beräkningar vad olika grupper tjänar på ombildningen. Lägenhetsinnehavarna, bankerna, konsulterna som hjälpt till vid ombildningen och mäklarna med sina procent när lägenhetsinnehavarna ska sälja och casha in sina vinster. Till och med staten får sin andel genom reavinstbeskattningen även om ökade ränteavdrag utgör en minuspost.

Var finns haken? Kan verkligen alla tjäna på ägarbytet. Inget nytt värde tillförs. Det är inte fråga om renoveringar utan rent ägarbyte. Överföring av äganderätten från allmännyttan till bostadsrättsföreningar. Kan ägarbyte skapa värde åt de inblandade. För mig framstår ombildningen som ett nollsummespel. Det någon vinner måste någon annan förlora. Vem får stå för fiolerna i denna utveckling?

Första frågan som infinner sig. Gjorde allmännyttan en bra affär? Artikeln pekar på de reavinster som Stockholms stads tre bostadsbolag Svenska Bostäder, Stockholmshem och Familjebostäder gjorde när de sålde hyreshusen. Men hur sattes priset? En möjlig jämförelse är att räkna ut priset per kvadratmeter och jämföra med genomsnittspriset för bostadsrätter i området. En undersökning som gjort denna beräkning visar att rabatten innanför tullarna varit 38-48 procent och i närförort mellan 17 och 31procent. En mångmiljardrabatt!

Varför skulle bostadsbolagen sälja till underpris? Politisk styrning, avveckling av det gemensamma. För att få igenom utförsäljningen erbjuds rabatter. Hyresgästerna ser fina vinstmöjligheter och driver på utvecklingen. För bostadsbolagen som avvecklar sina fasta tillgångar sker en drastisk förändring av likviditeten. Var tar den vägen? Med färre lägenheter är risken uppenbar för hyreshöjningar i det kvarvarande beståndet då fasta kostnader ska fördelas på ett mindre antal lägenheter.

Kritik har också riktats mot de nybildade föreningarna. Avsättningar för underhåll av fastigheterna görs inte i tillräcklig omfattning. Därmed kan månadsavgiften hållas nere och lägenhetsvärdet tillfälligt maximeras. Är framtida reparationer en tickande bomb som slår till om några år och förändrar prisbilden.

Visst kan jag hålla med om att mäklarna som fått en större marknad och bankerna genom sin ökade utlåning är stora vinnare. Artikeln beräknar de årliga vinsterna för dessa grupper. Mäklarna kan kassera in 100 miljoner årligen när lägenheterna byter ägare. Även om artikelns antaganden är försiktiga kan bankerna förstärka sina intäkter med 220 miljoner årligen. Om lägenhetsinnehavarna väljer att direkt sälja kan de tillgodogöra sig rabatten som allmännyttan lämnade. Men hur blir det för de som väljer att bo kvar. Hur förändras prisbilden? Fortsätter priset att skena som det gjort de senaste åren eller är vi inne i en bubbla som snart spricker. Får vi ett prisfall kan de klipp som lägenhetsinnehavarna trodde på snabbt blåsa bort. Kvar sitter de med skulder som överstiger lägenhetsvärdet.

En grupp som inte finns representerat i artikeln är de som ska in på bostadsmarknaden. Om antalet hyresrätter minskar drastiskt är de hänvisade till bostadsrätter. De har ingen möjlighet att välja utan är hänvisade till skuldslaveriet i bankernas klor. Har vi förändringens stora förlorare här. Är det deras månadsbetalning av mångmiljonlånen som finansierar kalaset? Ett livslångt ok. Har bankerna skaffat sig beskattningsrätt och blivit de nya skatteindrivarna?