Från nära håll har jag kunnat iaktta affärssystemens guldålder. Då företagen såg stora fördelar med systemstöd för sina administrativa processer. I Sverige var de tre I:na ledande. Intentia, IBS och IFS. Men affärssystemen har vuxit och blivit stora kolosser. Generella system som ska täcka det mesta. Ute i företagen har önskemålen om det unika bitit sig fast. En möjlighet till konkurrensfördelar. Resultatet har blivit anpassningar av komplexa system som är byggda för att vara kompletta. Ingen bra kombination. För små ändringar eller tillägg behövs många konsulttimmar. Kostsamt, återkommande rubriker har pekat på it-systemens galopperande kostnader.
Vad har vi att vänta inom affärssystem-området? Systemen är gamla. Försöken till förnyelse är många men gamla strukturer finns kvar. När Intentia tog beslutet att gå över till Java gjordes en rak konvertering av den gamla procedurella koden. Istället för en riktig omskrivning med utnyttjande av Javans objektorientering kördes den gamla koden in i en maskinell konvertering. Den procedurella uppbyggnaden behölls. Förnyelsebehov kombinerat med ekonomiska restriktioner. Ett dilemma. Nu har de gamla drakarna kommit fram till slutet på programvarans livscykel. De sista licenspengarna ska kramas ur produkten. Till och med återförsäljarna ute på fältet får bidra med dyra certifieringskostnader.
Ska tanken på ett generellt system överges? En ide är branschspecifika system. Flexibiliteten överges. Med specialisering minskas behovet av konfigurering och komplexiteten begränsas. Funktionerna kan gå djupare i branschens specifika behov. Baksidan är att antalet potentiella kunder minskar. Marknadens geografiska område måste vidgas.
Molnet har varit ett hett diskussionsämne de senaste åren. Flyttar affärssystem in i molnet? När kostnaden för införande och drift av affärssystem stiger i höjden finns stordriftsfördelar med ett molnbaserat affärssystem. Funktioner som tidigare varit interna outsoursas. Vad som talar emot är önskemålen om kundspecifika funktioner. De går förlorade om fördelarna med molnet ska tas hem. En annan kritisk faktor är om alla uppgifter i företagets datalager ska ligga hos extern part. Utgör företaget storlek en skiljelinje? Stora företag ligger kvar med interna funktioner medan små företag flyttar ut i molnet.
Ett nytt sätt att se på systemarkitekturen är microservice. Istället för stora komplexa monoliter separeras funktionalitet i små enheter med egen process och databas. Kommunikationen mellan enheterna sker enkelt via http. Ett försök att komma tillrätta med komplexa beroenden som är ett stort problem i traditionell programvara. En liten förändring i funktionalitet får oanade bieffekter på andra ställen i applikationen. En av svårigheterna med microservice är hur uppdelningen ska göras.
Åter till frågan vad som händer inom affärssystem-området? Det lätta svaret är att alla de stora drakarna förpassas till skräphögen. Även om det är en utdragen process så tvingas gammal programvara bort när förändringskostnaderna skjuter i höjden. Det är betydligt svårare att sia om vad som kommer istället. Open source med uppdelning i specialiserade funktioner med enkla integrationsmöjligheter är mina tips.