Höst

Posted on October 24, 2014 by mhn

Höstmörkret kommer krypande. Utomhustermometern sänker sig sakta ner mot nollstrecket. Jag tolkar tecknen och förbereder mig för årstidsväxlingen när kyla, snö och is knackar på dörren. Vinterskorna på. Både mina egna och bilens.

Lasse Berg, författaren, journalisten och dokumentärfilmaren är fortfarande aktiv trots att han passerat de magiska sjuttio och får räknas in bland de som tagit klivet till ålderns höst. I en föredragsturne med över 70 framträdanden på två månader har han bokat in Umeå och Bokcafeet Pilgatan. Trångt om utrymme. Alla reservstolarna är framplockade. Fullsatt. Den 71-årige med grått stänk i håret tar till orda. Lasse Berg är en skicklig föredragshållare och motsvarade förväntningarna. Engagerad, entusiastisk och medryckande.

Något som han poängterar och ofta återkom till är samarbete. Han menar att samarbete är en av de viktigaste orsakerna till människoartens utbredning, framgångar och dominans. Berg rör sig obehindrat både tidsmässigt över årtusenden och idémässigt från leendets smittande effekt till spegelneuronernas betydelse för sammanhållningen i en grupp. Grupptillhörighet är något fundamentalt. Dagens rotlöshet kan ses i skenet av upplösningen av grundläggande grupper och individualiseringen.

Samarbetet har många ansikten. Jag har i en tidigare fundering berört ämnet utifrån ett arbetsplatsperspektiv. Om arbetet på en arbetsplats delas upp i olika områden så blir samarbetet en nödvändighet. Bakom dagens komplexa samhällsliv ligger också samarbete. Nästan allt vi har i våra hem och äter varje dag köper vi in. Vi tar det för givet. Men varorna i affärernas hyllor måste produceras. Av vem och var? Vänder vi på resonemanget så får någon annan nytta av det vi själva tillför samhället. Samhället står och faller med samarbete.

Något som Lasse Berg berör och som jag fastnade för var när han kom in på gruppers sammansättning. En heterogen grupp har fördelar. Han menar att med många olika karaktärer blir gruppen hållbarare över tiden. Mångfaldens styrka. Monokulturer är sårbara och på samma sätt är grupper bestående av likartade individer.

Lasse Berg menar vidare att hierarkier är förkastliga. Människan är inte gjord för att varken ha eller vara chef. Påståenden som jag har lätt att köpa.

Låt oss nysta vidare på ämnet hierarkier. Jag kände stor frustration när jag för några år sedan såg hur formella hierarkier byggdes upp på min arbetsplats. Det resulterade bland annat i denna fundering. I en heterogen miljö är det lätt att hitta hierarkiernas avigsidor. Arbetsområden konkurrerar. Det blir en tävlan om vem som internt lobbar bäst för sitt område. Trots att alla behövs. När beslutsfattandet formaliserats i hierarkier finns också stor risk för prestigeuppgörelser. För att bevisa sin ställning måste den som befinner sig ett pinnhål uppåt på stegen alltid ha sista ordet. Visa vem som bestämmer inför gruppen. Ett led i att bekräfta sin auktoritet. Om beslutet är totalt fel är av sekundär betydelse. Hierarkier är också en motivationsdödare. Utförarna tappar sin möjlighet att påverka sin situation.

Ett argument som ofta används för att peka på hierarkiers nödvändighet är gruppstorlek. När organisationen växer måste hierarkiska nivåer byggas upp. Argumentet är tveksamt. Så här säger forskaren Annika Steiber som har undersökt Googles ledarkultur:

Googles grundare är extremt medvetna om riskerna med tillväxt och väldigt intresserade av frågor om hur man förlänger företagets livslängd. Genom att aktivt motarbeta hierarkiska strukturer och slå ner ansatser till byråkrati så fort de visar tecken på att uppstå har man lyckats bibehålla ett starkt innovationsklimat.

Även om de hierarkiska avigsidorna är tydliga är det inte helt klart hur alternativen ser ut. Men det är en annan diskussion.

Posted in Hierarki, Samarbete | Leave a comment

Globalisering del 4

Posted on October 11, 2014 by mhn

Novemberrevolutionen, när jag gräver i minnet öppnas inga associationer. Ordet borde ha satt sina spår men troligen stuvats ner i glömskans arkiv vid någon av de ständigt återkommande rensningarna. Men nätet finns som extra minnesförråd. Dan Josefssons dokumentär “Novemberrevolutionen” från 2004 får bli min hållpunkt. Beskrivningen av ett viktigt beslut i vår nutidshistoria. Avsätt en timme och ta del av dokumentären. Den finns här.

Filmen beskriver bakgrunden till och följderna av ett beslut som fått stora konsekvenser, kreditavregleringen. Bankerna skulle ges större frihet. Formellt togs beslutet av Riksbanksfullmäktige med ett minst sagt uselt underlag. Ingen diskussion fördes om eventuella negativa följder. Filmen kretsar runt en trojka med riksbankschefen Bengt Dennis i spetsen. De övriga var finansministern Kjell Olof Feldt och ordförande i Riksbanksfullmäktige Erik Åsbrink. Ledande personer som i hög grad var ansvariga för beslutet. I filmen framkommer också att många av de problem som uppstod hade kunnat undvikas om avregleringen föregåtts av andra beslut. Kriserna som följde tvingade fram en omprövning av gamla hörnpelare i den svenska politiken. En sådan var synen på arbetslöshet. Inflationsmålet blev viktigare. Arbetslösheten fick bli regulatorn, den naturliga arbetslösheten.

Från filmen tar jag med mig den idevärld som fick fäste hos ledande beslutsfattare. Inte bara i Sveriges utan i hela väst-världens firade nyliberalismen stora triumfer. Tankegods som kunde säljas in, få fotfäste och stort genomslag hos ledande politiker.

Avreglering av kreditmarknaden var en viktig del i den nyliberala tankeströmningen. Över huvud taget var all reglering förkastlig. Det var marknadslösningar som gällde. Om marknaden och dess aktörer fick fritt spelrum skulle de ta beslut som var positivt för hela samhället. Andra delar var att hålla den statliga budgeten i balans. Borta var Keynesiansk konjunkturpolitik där budget kunde underbalanseras i kristider. Gränserna skulle öppnas. Inte bara för handel utan också för kapital och arbetskraft.

Hur kunde dessa ideer säljas in hos makthavare? Svaret på den frågan får jag söka vidare. Däremot kan vi alla se konsekvenserna av de nyliberala ideerna när de fått verka. Ingen munter syn. Avregleringen på kreditmarknaden gav en kreditexplosion. Idag har vi en skuldsättning större än någonsin. Bankerna tillåts skapa pengar genom sin kreditgivning medan däremot statens budget hålls i strama tyglar. Skattelättnader för de som kommit upp några steg på samhällsstegen har också inneburit en avveckling av samhällets skyddsnät för de mest utsatta. När marknadslösningarna genomfördes i välfärden flockades riskkapitalbolagen. Vinstmöjligheterna lockade. Kravet på avkastning går före verksamhetens innehåll. Marknadslösningar leder till segregation och större klyftor i samhället. Öppna gränserna slår hårt mot politikens möjligheter. När stora belopp med en enkel knapptryckning kan flyttas mellan olika konton är det svårt med olik kapitalbeskattning mellan länder. Här finns också grogrunden för invandrarfientligheten, reaktionen mot öppna gränser.

Avregleringen av kreditmarknaden, novemberrevolutionen, var ett beslut som genomfördes utan insyn och med ingen allmän diskussion. En maktförskjutning där banker fick större manöverutrymme. Det kan ses som ett led i samhällets förändring. Ett steg i något större, globaliseringen.

Posted in Globalisering | Leave a comment

Klassresa

Posted on September 23, 2014 by mhn

Jag har vänt många blad i min ålderskalender. Det är över ett halvt sekel sedan jag växte upp på landsbygden i det Västerbottniska inlandet. En uppväxt som jag delar med många av mina generationskamrater. Men förändringens vindar var tydliga i byalivet. När den sjuåriga folkskolan var avklarad fanns ett framtidsalternativ som lyste klart. Överge föräldragenerationens slitsamma småbrukarliv och bege sig in till tätorten. Där fanns jobben. Där fanns framtiden. Börja ett nytt liv under helt andra förhållanden. Ta del av möjligheterna. Det nya livet drog. Så såg livet ut för ett halvt sekel sedan. Mina individuella erfarenheter är en del i en stor samhällsomvandling. Avfolkningen av landsbygden. Flytten från land till stad.

Det finns också en samhällsomvandling som är av senare datum. En del kallar det övergången från industrisamhället till tjänstesamhället. Antalet sysselsatta i traditionella arbetaryrken minskar medan allt fler samlas inom tjänstemannakåren. På det individuella planet kan vi läsa många skildringar om “klassresan” från arbetarkvarterens knappa miljö och klättringen uppåt. Ta sig in bland medelklassen och tillägna sig deras annorlunda eller ska vi säga lite “finare” vanor. Det är också en flytt. Flytten från arbetarkvarteren till medelklasstillvaron i andra stadsdelar.

Vi lämnar historien. Hur ser det ut idag? Vilken flytt eller ska vi kalla det klassresor står vi inför idag? Hur ser dagens strukturförändring ut? Vilka vindar blåser? Att bege sig in i framtiden är förenat med stor osäkerhet. En gissningslek. Men låt oss ändå göra ett försök.

Professor Stefan Fölster får bli vår ciceron. Han har nyligen kommit ut med en forskningsrapport som finansierats av “Stiftelsen för strategisk forskning”. Studien bygger på en metodik som använts i en amerikansk undersökning. Den utgår från yrkesklassificeringen. I dessa granskas förekommande arbetsmoment i detalj. Arbetsmomenten sätts sedan i relation till utvecklingen inom datorisering och robotisering.

Hur kommer datorer och robotsystem att påverka arbetslivet? Slutsatsen i undersökningen är att 53 procent av dagens anställda beräknas kunna ersättas av digital teknik under de två kommande decennierna. Hälften av de som är sysselsatta idag! Inom 20 år! Ingen liten förändring och nästan alla branscher berörs. Dagens arbetslöshet på 7-8 procent skulle för 40 år sedan betraktats som katastrof. Vad har vi då att vänta inom bara 20 år om automatiseringen slår ut hälften av de som är sysselsatta idag? Vilka klassresor har vi att vänta på det individuella planet?

En artikel som adresserar klassresan från arbetarmiljö till medelklasstillvaro är “Vi lever i ballongsamhället – och det riskerar spricka” av Lundaforskaren Mats Alvesson. Han målar upp en bild där vi gått från pyramidsamhället till ballongsamhället. Vi har fått ett samhälle som som är uppblåst av tomt innehåll. Han skriver bland annat

“Samhället i dag liknar en ballong, vars svällande “midja” utgörs av en växande medelklass som sysslar med symbolverksamhet. Vi får yrken utan innehåll, titelinflation, överutbildning.” … “Man jobbar med planer och prat, med ettor och nollor, med att skapa efterfrågan och entertainment, med människoförbättring och management, med varumärkande och verksamhetsförändring.”

Han vill lyfta fram frågan om arbetets innehåll. Ifrågasätter statusjakten.

När resan gick från land till stad fanns en morot. I staden fanns jobben. Möjligheterna lockade. I klassresan från arbetarmiljö till medelklasstillvaro fanns också en morot. Få det bättre. Tjänstesektorn växte så jobben fanns. Hur ser perspektivet ut idag? Står vi idag inför en klassresa som går mot samhällets botten? Där jobben saknas och moroten bytts ut mot piskan. En mörk framtidsbild. Vilka diskussioner och beslut måste tas idag för att öppna för positivare möjligheter.

Posted in Okategoriserade | Leave a comment