Lånesamhället

Min mailbox får ofta besök av låneerbjudande. Massutskick som görs med hopp om att någon ska nappa på erbjudandet. För mig som är en försiktig general känns det inte aktuellt. Så är det också för de allra flesta, erbjudandet går direkt till papperskorgen. Ännu har inte all marknadsföring blivit personanpassad. Däremot ger erbjudandet en bild, en karikatyr av tendenser som är tydliga i samhället. Pengar är inte bara ett bytesmedlet utan har blivit en viktig inkomstkälla. Hur blev det så? Jag plockar fram några viktiga vägval. Överenskommelser, beslut och milstolpar på vägen mot lånesamhället.

Utgångspunkten får bli överenskommelsen som fått namnet Bretton Wood. En liten stad i USA där företrädare för ett antal länder samlades 1944 för att dra upp riktlinjerna för vad som skulle gälla efter kriget. Överenskommelsen innebar att USA garanterade ett fast inlösenpris av dollarn i guld, 35 dollar per ounce. Genom denna koppling skulle värdet säkerställas. Dollar knöts till guldet medan andra valutor knöts till dollarn. Fasta växelkurser skulle gälla. Så skulle stabilitet i handeln mellan länderna skapas. USA:s var den dominerande stormakten och det avspeglades också i överenskommelsen. Dollarn blev standardvalutan för handeln.

Vi hoppar fram till 70-talet. Årtiondet då så mycket förändrades. USA:s president Richard Nixon höll ett TV-tal till nationen 1971 där han upphävde dollarns knytning till guld. Vietnamkriget hade tärt hårt på USA:s statsfinanser. Sedelpressarna fick kompensera vilket innebar stora mängder dollar i cirkulation. Det fanns inte längre täckning i USA:s guldreserv. Utifrån stormaktpositionen kunde Nixon ta beslutet att koppla loss dollarn från guld. Den fyllde inte längre någon funktion. Dollarns position som reservvaluta garanterades inte längre av guld utan av USA:s ställning som den dominerande stormakten.

Finansmarknaden internationaliserades. Ett för Sverige viktigt beslut har fått namnet novemberrevolutionen. Riksbankens beslut 1985 att avreglera den svenska kreditmarknaden. Bankerna fick fria händer i sin utlåning. På avregleringen följde en kraftig expansion av utlåningen. Den snabba ökningen av krediter skapade en bubbla och bubblor brister. Finansbolaget Nyckeln ställde in betalningarna med förluster på flera miljarder. Uppgången byttes till nedgång och vi fick en finanskris i början av 90-talet.

Bankernas utökade möjligheter att skapa pengar fick förutom den kortsiktiga yran också en långsiktig effekt. Bostadslånemarknaden har varit bankernas stora inkomstkälla. Bankerna näst intill obegränsade utlåningsmöjligheter har gått hand i hand med stigande priser på bostäder. Det välkända fenomenet mellan ökad penningmängd och stigande prisnivå har kunnat hållas relativt isolerat till bostadsmarknaden. Även om priserna på övriga tillgångar som aktiekurser också stigit. Vi har en tydlig asymmetri när omfattning av lån ökat. För många innebär det livslånga skuldförbindelse när de skaffar sig boende medan bankerna garanteras långsiktiga intäkter. Skillnaden mellan fattig och rik ökar.

Lånesamhället finns där ute och ibland hittar det vägar in i min mailbox.

Posted in Pengar | Leave a comment

Löpande band

En kort period i mitt liv tillbringade jag vid ett löpande band. Närmare bestämt Haldafabriken i Svängsta. En stor industri för tillverkning av skrivmaskiner belägen i en liten ort vid Mörrumsån i Blekinge. Facit-koncernen som på den tiden dominerade den svenska marknaden för kontorsmaskiner hade kommit ut med en ny elektrisk skrivmaskin. Inget nytänkande som IBM:s variant med skrivkula utan den byggde på en traditionell konstruktion med typarmar. Anledningen till min vistelse var ett fabrikationsfel som upptäckts. Från Facits verkstäder runt om i landet rekryterades extrapersonal för att åtgärda felet. Det var några delar som måste bytas ut innan maskinerna skeppades ut från fabriken. Min uppgift var att plocka isär, byta ut och justera in de nya delarna. När uppgiften var klar rullades maskinen vidare på bandet mellan arbetsbänkarna och från andra hållet rullades nästa maskin fram som skulle åtgärdas.

Det var i slutet av 60-talet och epoken med löpande band eller Fordismen som den också kallas höll på att tappa sin dominans. Redan ett halvsekel tidigare hade Henry Ford börjat organisera arbete utifrån ett löpande band vid sin bilfabrik i Highland Park, Detroit. Han tillämpade Taylorismens uppdelning av arbetsmomenten och specialisering med monteringsbandets kontrollerande flöde. Masstillverkning med standardiserade produkter fick stort genomslag. Blev dominerande.

Men massproduktion behöver avsättning. Andra sidan av myntet är masskonsumtion men det är inget som rullar på utan störningar. Efterfrågan behöver pushas när nedåtgående spiraler riskerar systemet. Den gemensamma offentliga sektorn blev kraften att hålla hjulen rullande. Med keynesiansk ekonomisk politik har efterfrågan stimulerats vid konjunkturnedgångar. Utbyggnaden av välfärdsstaten är också en viktig faktor som stötdämpare. Fordismens industrier med massproduktion via det löpande bandet har tillsammans med den offentliga sektorns tvillingbror i form av välfärdsstat och keynesiansk konjunkturpolitik format en dynamisk duo. Men inget varar för evigt. På 70-talet hände något men det är en annan historia.

Många år har gått sedan min vistelse i Blekinge. När jag långt senare reste igenom Svängsta var det inte mycket jag kände igen utöver fabriksgrindarna, ingången till den stora industribyggnaden. Minnet är märkligt. Det mesta skickas till glömskans svarta hål. Skrivmaskiner har också förpassats till historiens skräphög. Bara vi äldre får ännu associationer till ordet skrivmaskin. Plinget vid slutet av raden och stavfel som måste fixas med tippex.

Posted in Arbete, Historia | Leave a comment

Tiden

I mitt barndomshem var det väggklockan som ansvarade för tiden. Under urverket rörde sig pendeln fram och tillbaka i en ständigt upprepande rörelse. Det monotona tickande fick man anstränga sig för att höra. Det tillhörde bakgrundsbruset som annars filtrerades bort. Många decennier senare har jag min klocka i mobilen. Digitalt, inget tickade hörs. Även om den synkroniseras över nätet för att visa rätt tid har den sina brister. När jag är ute och går i vinterkylan är plötsligt allt svart. Mobilen åldras snabbt och dess batteri vill inte längre vara med. Många år mellan väggklockan och mobilen men tiden är densamma. Det är bara hur den visas som ändrats.

Från min uppväxt minns jag också när byn fick besök av en ambulerande biosalong. Ett stort tält restes, bänkar placerades ut och snart var rullarna med filmen på plats. Tyvärr släpptes jag inte in, filmen var barnförbjuden. Det var filmatiseringen av Veinö Linnas “Okänd Soldat” som de vuxna i byn skulle få se. Ljudet trängde igenom tältduken, skjutandet är mitt enda minnesfragment som finns kvar.

Den ambulerande filmvisningen har tagit sig ett annat uttryck idag. Med Netflix tar den sig in i många hem. TV:n utgör filmduken, valet av film är ditt. Från fåtöljen i vardagsrummet blir mitt val den omtalade “Don’t look up“. För mig är filmen en nutidsskildring där de olika rollerna mejslats fram med satir. Forskarna upptäcker en komet som är på väg mot jorden. Enligt deras beräkningar kommer den att träffa jorden om sex månader. Kometens storlek innebär katastrof. Forskarnas varningar blir något annat när de möter politiker och medievärlden. Politiker använder frågan i sin valkampanj och i media försvinner hotet i glättad underhållning. Där finns också nättrollen som bemöter varningen med personliga påhopp. I kulissen ruvar techmiljardären. När han vädrar dollar blir varningen “business as usual”. Kommunikationen har gått förlorad. Alla lever i sin egen bubbla där det är omöjligt att ta till sig forskarnas varning. Egna frågeställningarna överskuggar allt. Är det specialiseringens återvändsgränd? Helheten, det existentiella går förlorad. Filmen kan ses som en karikatyr av miljödebatten.

En twist på samma tema är en serie som finns på SVT Play, “Nedsläckt land“. Tio deltagare delas in i två grupper. Den ena gruppen placeras i en lyxvilla med alla moderniteter medan den andra gruppen får hålla tillgodo med en äldre bondgård. Förutsättningarna förändras plötsligt när de drabbas av strömavbrott. Inget tillfälligt avbrott utan det varar i dagar. Vad händer inom gruppen och mellan grupperna när de utsätts för det oväntade. Reaktionerna är tänkvärda. Visst tar vi allt för givet. Elen i kontakterna, värmen från elementen, vattnet i kranarna och möjligheten att hämta matvaror från välfyllda hyllor i butiken. Men det självklara är inta alls självklart. Vi blir handfallna, måste tänka om, när samhällsstrukturen hackar.

Filmerna visar vår sårbarhet för det oväntade. Är det som jag läste “vi backar in i framtiden med blicken fäst på historien”.

Posted in Historia, Miljö | Leave a comment