Marknaden och samhället

Posted on November 26, 2021 by mhn

Hur ska historien beskrivas på ett övergripande plan? En berättelse om utveckling från det enkla till det komplexa, stegvisa framsteg till något bättre. Finns alternativ? Jag tar hjälp av en klassiker, Karl Polanyis (1886-1964) “The Great Transformation” som kom ut 1944. Jag hittar den svenska översättningen från 2012 i min egen bokhylla där den fastnat i väntelistan och samlat damm.

Polanyi beskriver tiden från slutet av 1700-talet fram till 1940. En period med stora samhällsförändringar. Det jag tar med mig är den dynamik han lyfter fram. Spänningen mellan marknadens expansion och samhällets reaktion när avigsidorna blir tydliga. Till en början har marknaden en underordnad roll. Den är inbäddad i samhället. Men dess roll ökar och blir dominerande. Med expansion följer också effekter som riskerar en fungerande samhällsorganisationen. Reaktionen kommer och marknadens dominerande ställning trycks tillbaka. Mönstret känns aktuellt. Sedan 1970-talet fram till idag har marknadsmekanismer tagit ett allt starkare grepp om utvecklingen. Blivit dominerande. Även om motreaktionerna ännu inte fått något större genomslag är tendenser väl synlig.

Jag lyfter fram skolan som exempel. Med skolpengen möjliggjordes marknadens införande i det som en gång var den gemensamma sfären. I Sverige har marknadsskolan fått ett starkt genomslag. Internationella jämförelser gör gällande att vi tagit marknadsexperimentet längst. Det är snart 30 år sedan skolpengen infördes. Nu börjar vi se effekterna. Skolan som ska vara en möjlighet att motverka segregationen har istället förstärkt den. Skolföretagen har ekonomiska incitament att få till klasser där eleverna är självgående medan den kommunala skolan har ansvar att erbjuda skola till alla. Det tillämpade kösystemet underlättar snedrekryteringen till skolorna. Listan med negativa effekter av marknadsskolan kan göras lång. Rapporter från fältet är ofta entydiga. Marknadsmekanismen får allvarliga konsekvenser för skolan. Bland politiker är skolan en icke-fråga, märkligt. Om vi använder Polanyis begreppsapparat så kommer inte samhällets reaktion från etablerade politiker utan från civilsamhället, främst den direkt inblandade lärarkåren.

Polanyi lyfter fram guldmyntfoten som ett viktigt begrepp. Grunden för dåtidens trygghet i transaktionerna. Valutasystemet måste vara stabilt när handeln växte. Idag har marknadsmekanismen helt tagit över det globala valutasystemet. Vi har också sett marknadssystemets avigsida, instabiliteten. Bubblor byggs upp och spricker. Lehman Brotherskraschen 2008 fick globala följder när den amerikanska bostadslånemarknaden löpte amok. Kreditvärdigheten ifrågasattes och orsakade en tvärnit på kreditmarknaden. Hur ska man se på reaktionerna från centralbankerna världen över när de räddade marknadssystemet från kollaps genom massiva stödåtgärder? Skapas istället en gigantisk ojämlikhet när pengar pumpas ut på tillgångsmarknader? Vilken form kommer samhällets reaktion att ta?

Det går också att använda begreppen marknadsmekanismernas expansion och samhällets reaktion på dagens ödesfråga, miljön. Marknadstänket har fått ett globalt genomslag. Tillväxt, är ledordet för dagens företag. I styrelserummens kortsiktiga beslutsövervägande finns ingen plats för vår gemensamma miljö. Forskarvärlden slår larm så problemen med utvecklingen är synliga. Politiker samlas. Nu senast i Glasgow, COP26. Resultatet blir gemensamma deklarationer men avståndet till konkreta åtgärder är stort. Hamnar politiker i beslutsångest när de kontaktas av marknadsföreträdarnas lobbyister.

Polanyis analys känns aktuell även idag. När perspektivet dras ut så finns dynamiken, marknadens expansion och samhällets motreaktion. Marknadssystemet måste bäddas in och underordnas för ett fungerande samhälle.

Posted in Historia, marknader | Leave a comment

Matchen

Posted on October 25, 2021 by mhn

Hemmamatch för mitt favoritlag. Jag finns bänkad på min väl innötta plats på Gammliavallens solläktare. Ja jag vet, sedan några år tillbaka går arenan under ett annat namn. I jakten på sponsorpengar säljs arenanamnen ut. Företag investerar sitt överskott och gör sig synlig i gatubilden. En vanlig företeelse, många arenor byter namn. För klubbar har jakten på pengar blivit livsviktig för framgång. Med större resurser kan en bättre spelartrupp rekryteras.

Hur blev det så? Tillgången på pengar styr. En spegling av samhällets utveckling. Fördelningen i samhället blir allt ojämnare. I toppen av inkomstpyramiden finns de som har näst intill oändligt med resurser. Vad ska de göra för att visa sin överlägsenhet? Höja sin status genom att äga en klubb. Vi ser många exempel på ryska oligarker och arabiska oljemiljardärer som köper framstående klubbar. På hemmaplan här i Umeå har vi Raja Thoren som nu senast fick IKSUs damlag i innebandy att byta till Thorengruppens färger. Inte första gången han tar över spelartruppen i en klubb med ekonomiska problem. Vart är utvecklingen på väg? Pengar dominerar idrotten som blir en statusmarkör för rika?

Idag gör solläktaren inte skäl för namnet. Trots långkalsonger, täckbyxor och extra lager under vinterjackan är det kallt. Oktobervinden är bitande. Kylan lägger dock inte lock på min inlevelse. Hemmalagets fina aktioner men också deras enkla misstag framkallar kraftiga reaktioner. När jag tittar runt bland mina bänkkamrater avslöjar deras blickar ogillande. Lägg band på dina känslor verkar de tänka. Märkligt att motsättningen mellan ens favoritlag och motståndarna lockar fram något som kommer direkt och ligger djup rotat.

Uppdelningen i ett vi och ett dom ser vi också inom politiken. Två lag som tävlar om en majoritet i riksdagen. Försöker politiker locka fram känsloreaktioner? Frågan verkar vara berättigad när jag tar del av efterspelet av TV:s partiledardebatt. Varför inte dela ut matchställ i lämpliga färger innan debatten. Ena laget kör med röda tröjor och gröna byxor medan det andra har en blandning av blått och brunt. Vem är dina favoriter?

Från planen hör jag domarens pipa. Frispark för motståndarlaget. Synd, hemmalaget hade ett friläge på gång men jag klagar inte på domaren. En knuff i ryggen gav en orättvis fördel. Vem håller ordning inom den politiska sfären? En allt råare ton har spridit sig de senaste åren. Vi hör om journalister som är utsatta för hot, de ska tystas. Till och med politiker vill styra vad journalister får skriva. Skrämmande utveckling. Är demokratin på väg att avskaffa sig själv?

Hur gick det i matchen, ja den slutade oavgjort.

Posted in Demokrati, Pengar | Leave a comment

Valår

Posted on September 3, 2021 by mhn

Ett nytt valår närmar sig. Då vi alla genom vår röst får möjlighet visa vilket samhälle vi tror på. Jag måste erkänna att dagens politiska situation är ett mysterium för mig. En regering som ska genomföra andra partiers politik. Övergripande som budget eller med en överenskommelse i 73 detaljerade punkter. Gamla skiljelinjer suddas ut. Vad röster vi på när allt i efterhand verkar vara förhandlingsbart. Den väg väljarsympatierna tagit det senaste decenniet är ännu svårare att förstå. Kantringen mot det auktoritära skrämmer. Var finns grogrunden? När de egna orsakssambanden saknas får jag söka efter förklaringar på annat håll. Var finns en trovärdigt beskrivning av sammanhangen.

Första försöket att hitta en förklaring är boken “Det svenska missnöjet” av Johanna Lindell och Lisa Pelling. Redan i titeln presenteras utgångspunkten. Det finns ett utbrett missnöje med utvecklingen. Efterkrigstidens optimism med stegvisa och positiva reformer har ersatts av en hopplöshet. Många har blivit förlorare i en globaliserad värld. Utvecklingen går i fel riktning. Missnöjet har en materialistisk grund. Samhällsservice försämras eller dras in för alla som inte bor i storstäderna. Sjuka och arbetslösa möter misstro istället för trygghet. Det finns en hopplöshet inför vardagsproblemen och en oro inför framtiden. Politiker tar inte problemen på allvar, de har ett annat perspektiv. Avståndet mellan de valda och väljarnas verklighet är stort. I detta vakuum har den enkla förklaring, utpekandet av en syndabock, fått fäste. Vardagsproblemen då tryggheten försämras har kommit att förknippas med invandrarna. Den verkliga orsaken, politiken som avvecklat samhällsservice och skyddsnät, går fri.

Men det finns också en förklaringsmodell utifrån idealistiskt grund. Det är inte ekonomin utan ursprung, språk, värderingar som utgör det gemensamma, det som håller oss samman. En identitet som förenar och pekar ut de andra, de som avviker, de som inte hör hit. Det finns en nationell gemenskap som är övergripande. Grundläggande och överordnat övriga skiljelinjer. Träffande beskrivit som kulturkriget.

Den första förklaringen pekar på en falsk förklaringsmodell som fått fotfäste medan den andra målar upp en hotbild som måste bekämpas och som fått gehör. Men låt oss vrida på perspektivet. Ett minne från mina studier av sociologi har etsat sig fast. En praktisk undersökning av sympatier. Den stora klassen delades in i smågrupper. Varje grupp blev tilldelade frågeställningar de skulle försvara. Efter överläggning inom grupperna skulle en representant utses. Hen skulle sedan ta diskussionen med representanterna för de övriga grupperna. Vi övriga skulle lyssna och vid olika tidpunkter lämna in vår bedömning av argumentationen. Till en början höll min grupps representant låg profil men ju längre diskussionen pågick övergick initiativet till honom. Detta avspeglades också tydligt i sympatierna. Naturligtvis från min grupp men också från de andra grupperna. Dominans skapar anhängare. Frågeställningarna som diskuterades finns inte kvar i minnet, men de är av sekundär betydelse. Ledarskap får en självständig betydelse oberoende av ämne som avhandlas. Översätter vi insikten till dagens politiska situation har den som dominerar diskussionen en klar fördel. Den politiker som tillåts bestämma agendan får sympatierna.

Posted in Demokrati | Leave a comment