Funderingar och fantasier

Marknadsfundamentalister är enligt min mening en bra benämning av de som argumenterar för att marknadskrafterna ska lösa problemställningar vi ställs inför. Det kan vara problem inom välfärden som skola, sjukvård eller omsorg. Men det kan också vara miljöfrågor. Sätta ett pris på negativa miljöeffekter och låta marknaden hitta lösningen. Ett exempel är handel med utsläppsrätter. De flesta har en samstämmig bild av vad en marknad är. En vara byter ägare om köparen och säljaren kommer överens om priset. Fundamentalism används oftast i religiösa sammanhang. Bokstavstrogna till en ursprunglig lära. Något som även passar in på de som förordar marknadslösningar.

Låt oss återvända dryga 200 år. Närmare bestämt till 1776. Boken “Nationernas välstånd” kommer ut. Författaren Adam Smith betraktas allmänt som nationalekonomins fader. I boken myntar han begreppet “den osynliga handen”. En naturlag som gäller för samhällslivet. Om alla individer tillåts handla fritt och utifrån sin egen nytta så styr den osynliga handen (invisible hand) allt till det bästa för kollektivet och samhället. Den osynliga handen och marknadsfundamentalister argumentering baseras på ett idealtillstånd. Där det råder fullständig konkurrens och marknadsaktörerna har tillgång till all information. I fria val kommer jämbördiga säljare och köpare fram till jämviktspriser.

Om vi lämnar fundamentalisternas idealtillstånd och istället utgår från vad vi faktiskt kan iaktta i samhället är det något helt annat. Två sådana iakttagelser som jag vill lyfta fram är allvarliga hot mot samhällets funktion.

Om en marknad tillåts att verka fritt uppstår spekulationsbubblor. Under de senaste åren har två stora bubblor byggts upp och spruckit. Genom sin storlek sprids de till övriga samhället och får stora negativa konsekvenser. Runt millenniumskiftet byggdes en bubbla upp som senare skulle gå under namnet it-bubblan. Många små och nystartade it-företag spåddes en lysande framtid. Det talades om den nya ekonomin. Många ville vara med på tåget. Aktiekurserna steg snabbt och drog till sig ytterligare intressenter. Mellan oktober 1998 och mars 2000 steg Nasdaqbörsen med ofattbara 240 procent. Strax efter millenniumskiftet sprack it-bubblan.

Det är nu 5 år sedan den amerikanska bostadsbubblan sprack. Det var lätt att ta sig in på den amerikanska bostadsmarknaden. När väl spiralen med prisstegringar var igång så lockades fler in på marknaden och samtidigt åsidosattes säkerheterna för lånen. Om värdet på bostaden ökade var det inget problem. Lånen paketerades om och såldes vidare. När väl bubblan brast sperds effekterna som en löpeld. Inte bara banker och försäkringsinstitut i Amerika drabbades utan spridningen nådde även Europa. Genom den efterföljande kollapsen av förtroendet på kreditmarknaden drabbades många företag som inte alls hade något med den amerikanska bostadsmarknaden att göra.

Den andra tendensen jag vill lyfta fram är att allt större skillnader skapas med en fritt fungerade marknad. Något helt annat än utopins jämvikt. För att illustrera tar jag ett exempel från spelens värld. Monopol är ett spel som de flesta prövat på. Spelet genomgår samma förlopp varje gång. Någon av spelarna får övertaget och kan utnyttja sina intäkter för att köpa mer gator och bygga fler hus. När hotellen börjar komma på plats är spelet snart över. En av spelarna sitter med alla tillgångar medan de andra deltagarna tvingas i konkurs. Lämnar vi spelet och tittar på marknaden så ser vi att dess aktörer är långt ifrån jämspelta. Det kan vara allt från förhandlingsvana till bakomliggande resurser. Precis som i fallet med monopol kan fördelar som vinns senare användas för att förbättra möjligheterna. En form av ränta på ränta effekt. På ett övergripande plan kan effekten iakttas. Från 80-talets början har marknadskrafterna fått allt friare tyglar vilket också inneburit att skillnaderna i samhället har ökat.

Marknadsfundamentalisterna har haft ett stort inflytande på samhällsutvecklingen de senaste decennierna. Visst är det dags att kasta av oss tron på marknadslösningar och istället öppna både ögon och sinne för att ta itu med de samhällsproblem vi ställs inför.

I dag har vi tillgång till stora mängder information. Men också påståenden som går på tvären. Motstridiga intressen? Är separering av ord och handling ett sätt att bringa reda i informationsflödet? Monsanto är ett företag som skapar rubriker. Första anhalten i mitt sökandet på nätet blir deras svenska hemsida. Där förklarar företaget sin vision.

Vi på Monsanto vill bidra till en bättre och tryggare tillvaro för kommande generationer. Som jordbruksföretag vill vi skapa förutsättningar för att utveckla och förbättra lantbruket. Målet är naturligtvis ett uthålligt lantbruk med ständigt ökande skördar, vilka produceras med minsta möjliga miljöpåverkan och med bästa möjliga ekonomi för lantbrukaren.

Visst låter det bra. Men visioner är ord. Avspeglas de i företagets faktiska handlande? Vilka är företagets beslut som sätter avtryck. Jag söker vidare på nätet och går till Wikipedias uppgifter om företaget. Först en presentation.

Monsanto Company är ett multinationellt kemi- läkemedels- och jordbruksföretag som är världens näst största producent av genmodifierade frön.

Sedan finns också uppgiften om en lite mörkare sida ur företagets historia.

Företaget tillverkade Agent Orange till USA:s avlövningskampanj under Vietnamkriget vilket fick svåra konsekvenser för delar av befolkningen. 4,8 miljoner vietnameser utsattes för Agent Orange vilket enligt vietnamesiska uppgifter resulterade i 400 000 döda eller skadade och 500 000 barn födda med missbildningar. Monsanto står även bakom miljögifter såsom DDT och PCB. Företaget utvecklade, och är den största producenten av glyfosat, den aktiva substansen i bekämpningsmedel som Roundup.

I mitt fortsatta sökande ser jag uppgifter om deras aktiva lobbingverksamhet. Hur många dollar spenderas i försöken att vinna fördelar genom påverkan av politiker i deras beslut. Ett exempel är H.R. 933 Section 735 som också döpts till “Monsanto Protection Act”. Stora företag som Monsanto som tar fram genetiskt modifierade frön skyddas från åtal i federala domstolar om det visar sig att produkterna från dessa frön är skadliga. Genom lagstiftningen behöver inte företagen ta ansvar för negativa effekter av deras produkter. När företaget satsar stora resurser för att få igenom en sådan försäkring känner man sig allt annat än trygg. Något helt annat än visionens “tryggare tillvaro för kommande generationer”.

För att skydda sina investeringar i forskning och göra den lönsam är patent ett viktigt medel. Patent skapar monopol och skyddas enligt lag. Av sökningar på nätet att döma har Monsanto en aggressiv hållning när det gäller att skaffa sig patent och hävda dessa genom stämningar. Om jordbrukare använder frön från Monsanto får de inte använda sin skörd som utsäde. Det finns ett uppmärksammat fall (Monsantos vs Bowman) när jordbrukaren köpt utsäde från tredje part och stämts av Monsantos för patentintrång. Jag ser uppgifter att företaget satsar 10 miljoner dollar för att utreda och lagföra jordbrukare för patentintrång. Ska frön monopoliseras med patent och dessutom gälla i efterföljande sådd? Något helt annat än visionens “bästa möjliga ekonomi för lantbrukaren”.

Monsantos affärsplan verkar glasklar. Först skapas genmodifierade frön som är motståndskraftiga mot deras bekämpningsmedel. Utsädet och bekämpningsmedlet säljs. Skörden får dock inte användas till utsäde. Med hjälp av lagstiftning och patent ska intäktsflödet garanteras medan jordbrukarna hamnar i en total beroendeställning och konsumenterna får ta riskerna med deras genmodifierade produkter.

Måste vi alltid vara på vår vakt när vi ser positiva deklarationer och fina ord som tillsynes gynnar alla? Finns andra motiv som döljer sig bakom formuleringarna? Motiv som är lättare att förstå om utgångspunkt tas i deras beslut.

I min bardoms somrar hände det ibland att nasare kom cyklande. De kallades så, gårdfarihandlarna. På cykelns pakethållare hade de en stor resväska fastsurrad. Gård för gård avverkades. Han knackade på och blev oftast välkomnad. Inte så mycket för möjligheten till köp utan för avbrottet i vardagen. För oss barn var det speciellt spännande ögonblick när den tunga resväskan placerades på köksbordet och öppnades. Vad hade han med sig? Fanns några leksaker? Efter övertygande argumentering och prutande blev det affär. Inte alltid men ibland. För det mesta bjöds den långväga besökaren på kaffe.

Dagens nasare kommer ofta telefonledes. Inte lika välkommen och med andra motiv. När telefonen ringer och jag i andra ändan hör en ung röst då är ännu ett unikt tillfälle på gång. De är inte ute för att sälja utan vill ge mig möjligheten till en bra affär. Till och med sänka mina kostnader. Jag är skeptisk och tackar alltid nej. Oftast fortsätter de sin argumentering. Hur kan jag tacka nej till ett erbjudande som jag tjänar på? För att avsluta samtalet blir jag ibland tvungen till övertydlighet.

Det råder stor ungdomsarbetslöshet. Ska den bekämpas med uppgifter som för mig som potentiell kund bara är till besvär? För de som sitter och ringer samtal efter samtal kan det inte heller vara speciellt trevligt. Dåligt betalda kanske till och med provisionsbaserade tillfälliga anställningar. Resultatet av deras jobb måste räknas hem. Det är ju själva poängen. Vilka är de som ringer runt? Är det inhyrda call-center som åtagit sig uppgiften att bearbeta ett marknadssegment? Många frågor infinner sig. För mig som blir uppringd är det irriterande. Och hur är det för den som ringer? Om det är negativt för både utföraren och den som tar emot samtalet infinner sig frågan. Varför läggas tid på det negativa?

Hur har de det egentligen? De som sitter och ringer runt. Denna otacksamma uppgift. Stöta på gamla envisa gubbar som inte går att övertala. Nästa gång någon ringer måste jag ta reda på mer. Vända på samtalet. Fråga om deras anställningsvillkor och vilka alternativ som finns på deras radar. Lyckas jag bryta mönstret blir jag väl tvungen att köpa något. Hoppas det inte blir alltför kostsam och långvarig betalningsåtagande.