Funderingar och fantasier

Jag sitter på Gammliavallens (T3 Arena) solläktare och ser UFC vinna med 1-0 mot Vasalund. Serien går mot sitt slut och ersätts med vintersäsongens heta diskussioner. Det som i fotbollstermer har döpts till Silly Seasons. Likheten är stor mellan fotbollslagens förändring av spelartruppen och ett företags eller en organisation rekrytering.

Till en början har vi analysen av den befintliga spelartruppen/arbetsstyrkan. Vad är varje individs styrka. Hur utnyttjas den bäst och var finns spetskompetensen. Det finns något viktigt i uttrycket “rätt man/kvinna på rätt plats”. Från läktarhåll känns det extra spännande när en spelare placeras i en ny position. Har tränaren upptäckt en ny egenskap hos spelaren som är en tillgång för laget. En egenskap som vi inte fått se tidigare. För åskådaren känns det spännande och för spelaren inspirerande.

I fotbollssammanhang förekommer sällan att spelare placeras i helt fel position. Lagets målskytt sätts inte in som ytterback. Den tekniska mittfältaren får inte dra på sig målvaktströjan. Det kan innebära en katastrof för laget. Företagsmässigt är det däremot betydligt lättare att personer hamnar i fel position och med fel arbetsuppgifter. Bra insatser i en roll kan innebära avancemang till arbetsuppgifter som inte alls passar personen. För arbetsplatsen är det lika förödande som för fotbollslaget. Arbetsprocessen fungerar sämre och konkurrenskraften blir lidande. Hur hanteras det i företagen?

Efter analysen av spelartruppen blir nästa steg bestämmandet av spelide. Ska laget spela ett traditionellt fysiskt spel med hög press och utnyttja fasta situationer. Eller försöka sig på possesionspel i bästa Barcelona-stil med många passningar och bra rörelse i laget. I företagssammanhang är det affärsmodellen. Vad är gångbart med befintlig arbetsstyrka och med rådande marknadsförhållanden. Inom IT-företaget kan det vara att agera återförsäljare av applikationer med tillhörande installation och support. En annan modell är att erbjuda marknaden utvecklingskompetens i det ständiga förändringsarbetet. Ännu en möjlighet är att ikläda sig den svåra rollen som produktbolag. Tydlighet med affärsmodellen har en viktig men ofta förbisedd roll vid rekryteringen. Den måste ligga till grund för vilken typ av intresse och kompetens som ska tillföras.

Om rekryteringen i företagssammanhang sker utan koppling till affärsmodellen blir resultatet slumpmässigt. En situation som jag sett åtskilliga gånger. En otydlig affärsmodell blir ännu diffusare och de som rekryteras känner osäkerhet beträffande sin uppgift.

Nu har vi nått fram till den avgörande beslutspunkten i Silly Season. Hur ska spelartruppen förstärkas? Är det i försvaret det behövs en ny mittback. För UFC:s del var årets tillskott av två nya mittbackar en hit. Analysen av lagets svaghet var riktig. Problem uppstår när den spelare som tagit på sig ledarrollen på planen inte håller måttet och utgör lagets akilleshäl. Rekryteringen stannar då ofta vid att några juniorer från de egna leden lyfts upp till A-laget. Ledarrollen får inte hotas men det innebär också ett hinder för lagets utveckling. I företagssammanhang blir det rekrytering underifrån. Den blir inte det tillskott av kunnande som så väl behövs.

Denna gång hämtar jag ett konkreta exempel från skolans värld. Där har vi läraren som blir uppringd av arbetsplatsen där många klasser står i kö för att få ett studiebesök. Hans klass erbjuds ett besök och han tackar naturligtvis ja på direkten. Ett sådant tillfälle får inte gå förlorat. Han berättar det för kollegiet och hinner bara hem så slår repressionen till. I ett mail påpekar Rektor att besöket måste ställas in då det kolliderar med ett inplanerat möte. I den efterföljande diskussionen med skolans överhuvud framgår att någon/några andra lärare har “rapporterat” och anser att planeringsmötet måste gå före. Ingen får slippa undan. Mötet är viktigt.

Ett handlingsmönster som vi alla kan känna igen oavsett arbetsplats. Möten håller på att bli heliga. Tummelplatsen för mötesproffsen där de kan kan suga i sig energi från de som påtagit sig rollen som mötesåskådare. De vältaliga mötesivrarna som med självklar säkerhet tar kommandot över mötet och styr besluten i sin riktning. Här firar de triumfer. Här samlar de energi för sitt övriga arbete. Här får de sin status. De blir ledande och driver igenom beslut som ska följas. När de övriga lämnar mötet har de bara att slå på autopiloten. Uteblir någon så tappar mötet i status vilket inte kan tillåtas.

Nu invänder någon vän av ordning att mötet säkerställer att alla jobbar mot samma mål. Det är även ett sätt att få informationsflöde att fungera. Möten tillhör den demokratiska processen. Alla får göra sin stämma hörd som det så fint heter. Men möten är också där de verbala mästarna växer fram. På mötet utförs inget konkret arbete. Men likväl tas detaljbeslut med väldigt oklart grund. Oftast blir underlag först tillgängliga i det konkreta arbetet.

Jag vill avsluta med några citat. I “Getting real” finns rubriken “Meeting Are Toxic” och lite längre ner i texten saxar jag följande

The goal is to avoid meeting. Every minute you spending in meeting is a minute you can get real work done instead.

I “The pragmatic programmer” finns uppmaningen som innebär det rakt motsatta till mötesivrarnas försök att flytta beslutsprocessen till möteskarusellen.

Think! About Your Work
Turn off the autopilot and take control. Constantly critique and appraise your work.