Funderingar och fantasier

På min anslagstavla har jag nålat fast en bild på en cyklist som med hjälp av sin cykelpump försöker fylla ett enormt traktordäck med luft. Jag tycker bilden på ett bra sätt illustrerar vikten av att använda rätt verktyg. För utvecklare är verktygslådan av central betydelse.

Före internet hette verktygslådan kopiering. När konsulten gjorde de första uppdragen hos en ny kund fanns ingen verktygslåda. Uppdragen tog tid. Efter ett antal besök hos kunden blev dock effektiviteten allt större. Den kodbas som efterhand utvecklades hos kunden utnyttjades i nya uppdrag med hjälp av enkel kopiering. Konsultens kundrelation blev varaktig. Namnet huskonsult myntades.

Internets lavinartade tillväxt har medfört stora förändringar i verktygslådan. Det finns alltid någon som publicerat en lösning som passar in. Färdig byggstenar finns ofta att hämta. Med open source rörelsen finns hela framework att tillgå ofta av mycket hög kvalite. Internet har blivit det viktigaste instrumentet i verktygslådan.

I mitt arbete har jag stött på synpunkter på min verktygslåda från två olika håll. Det första är från andra utvecklare. De har pratat sig varma om verktyg som de ansett vara framsteg. De har använt argument som “det blir renare kod” “det är defaktostandard”. Jag har dock tvekat. Inte låtit mig påverkas. Orsaken har varit det berg som tornat upp sig. Berget heter kunskapströskel. Ett glapp uppstår, produktiviteten sjunker och därmed blir debiteringsgraden lägre tills man kommit över tröskeln. Kortsiktiga överväganden har fått råda. Naturligtvis har jag känt att de i princip haft rätt men det negativa har tagit överhand.

Jag har också fått synpunkter från ett helt annat håll. Applikationsspecialister vill sälja programvara som det stora affärssystemföretaget tagit fram. Programvara som ska användas i utvecklingsarbetet. Även om det stora företaget lyckats ta fram ett affärssystem som rosat marknaden under ett antal år så är deras tafatta försök på verktygsmarknaden för utvecklare misslyckade. Verktygen innebär en inlåsningseffekt av kunden som jag anser är av ondo. Kundrelationen måste bygga på öppenhet. En allvarlig effekt av undermåliga verktyg är de brister i konkurrenskraft som uppstår. I dagens snabba utveckling måste det finnas en vaksamhet beträffande verktyg. Används föråldrade verktyg är det bara en tidsfråga tills andra företag som är bättre rustade tagit över kunderna. Vi kan inte konkurrera varken funktionsmässigt eller prismässigt med gårdagens verktyg.

Denna fundering mynnar ut i några frågor som berör brister som finns i vårt företag. Första frågeställningen berör kunskapsspridningen bland utvecklare. Fokus har varit debiterbara timmer och då har tid för kunskapsinhämtning åsidosatts. Var finns diskussionen bland utvecklarna som sporrar och lyfter gruppen kunskapsmässigt? Hur ska ett forum för utvecklarnas kunskapsspridning se ut? Den andra frågeställningen rör bristen på respekt för en annan profession inom företaget. Varför finns tendenser att lägga restriktioner på andras arbetsområden? Respekt är nödvändig om samarbete ska utvecklas. Var finns den positiva spiral inom företaget som får respekten att växa?

Nu när det blivit varmare cyklar jag varje morgon till mitt jobb. Cykeln har varit inne för den årliga genomgången bland annat har kedjan fått sin nödvändiga dusör av smörjmedel. Min fundering denna gång tar sin utgångspunkt i en liknelse mellan cykelkedjan och företaget som är morgonturens mål. Cykelkedjan är sammansatt av ett antal länkar som är fästa vid varandra. Tillsammans bildar den en enhet och funktion. För att inte kedjan ska gå trögt och börja gnissla måste alla länkar få uppmärksamhet i form av smörjning. En enda svag länk är det enda som behövs för att kedjan ska mista sin funktionsduglighet.

Om vi lämnar cykelkedjan och riktar blicken mot företaget så består länkarna av sälj-utförande-administration. Utifrån betraktas företaget som spretigt då det finns många inriktningar på utförandedelen. Vi kan dock konstatera att arvoden i form av debiterbara timmar är den huvudsakliga intäkten i företaget. Tre olika professioner. Tre olika områden som måste fungera i företaget. Alla lika viktiga! Vad jag på senare år kunnat iaktta är att gränserna mellan det som jag anser vara helt olika professioner blivit flytande.

Gränsen mellan administration och utförandegruppen/konsulterna håller på att suddas ut. Uppgifter som naturligt hör hemma inom administrationen plockas ner till konsultgruppen. Eller är det konsulter som blivit administratörer? Ett sådant exempel är fakturering. Argumenten för denna omfördelning av arbetet är svaga. Flytta den närmare utförarna. Höja kvaliten!? Tillåt mig tvivla! Ska kvaliteten höjas måste den underliggande orsakerna som tydligare projekthantering och tidrapportering angripas. Åter har dessa områden hamnat i min skottlinje!?

Det oroande med utvecklingen är att konsulternas debiterbara timmar förvandlats till intern tid. Vilka motiv ligger bakom denna önskan att jobba internt? Är det egna “miniföretag i företaget” som ska byggas?

Jag vill också peka på några svaga länkar i vårt företag. Utvecklarsidan har haft full beläggning. Det har inte betraktats som något problemområde. Plötsligt står vi där med något som identifierats som bristande kompetens. Vi har inte tagit till oss ny teknik. Paniken bryter ut. Problemen kan dock härledas bakåt i tiden. Vi har blundat för något mycket viktiga, omvärldsbevakning.

Ett annat exempel är när vi i några fall med intresse och nyfikenhet tar till oss ny teknik. Då blir istället den felande länken bristande marknadsföring. Relevant kunnande finns men jobben måste också dras in. Här vill jag peka på ett annat problemområde, samarbete. Vi har stora brister när det gäller att jobba ihop och komplettera varandra för att bli en slagkraftig enhet utåt.