Jag brukar följa TV-serien “Mot alla odds”. Inte alltid men ibland. Programmet där personer med olika funktionsnedsättningar ska korsa Nicaragua från Atlantkusten till Stilla oceanen. De ska ta sig den 50 mil långa sträckan av egen kraft. Gruppens sammansättning är en provkarta på olika handikapp. Några sitter i rullstol andra har ett ben amputerat. Både blinda och döva är representerade i gruppen. Terrängen är skiftande. Deltagarna sätts på hårda prov. Gruppen svetsas samman och alla vill bidra efter förmåga så hela gruppen kan nå det hägrande slutmålet vid Nicaraguas västkust. Det är något med programmet som berör. Samarbetet.
Samarbete är vackert men samarbete är också skört. Från ett långt arbetsliv minns jag stunder när samarbetet fungerat. Arbetet flyter och alla bidrar med sin del. Ingen ordergivning behövs. Funktioner för att kontrollera andras arbete är överflödig. Stunder när samarbetet fungerar ger tillfredsställelse och glädje. Men samarbete kan lätt raseras.
Samarbete är fokuserat. Det har ett mål och ska leda till ett resultat. Den stora frågan är hur det som uppnås ska fördelas? Här har vi den första och största haken för att uppnå ett fungerande samarbete. Om resultatet av arbetet inte fördelas på ett “rätt sätt” så faller grunden för samarbete. Samarbetet blir falskt. Bakom orden om samarbete döljer sig då ett utnyttjande. Vad kan anses som en rättvis fördelning? En omöjlig fråga. I TV-programmet visas tydligt att både behoven och resurserna är ojämnt fördelade. Är det här vi får leta svaret på frågan? Släppa den individuella kopplingen mellan bidrag och förbrukning.
En annan sak som kan få samarbete på avvägar är när konkurrens manas fram. Istället för hjälpa varandra så ska vi besegra varandra. Ofta år vi höra att funktionen ska konkurrensutsättas. Bättre resultat ska uppnås med tävling. Ibland går det så långt att funktioner utsätt för konkurrens intern inom företaget.
Samarbete fungerar när som i TV-programmet alla bidrar efter förmåga. En förmåga som är högst påtaglig olika. Accepteras olikheterna. Med individualism försöker man sätta samma värdeskala på alla. Alla ska bidra med lika mycket. Individualism är ett hinder. Resultatet ska individualiseras och samarbetet får pyspunka.