Än en gång har den sköna sommarvärmen återvänt. Björkarnas kala grenar spricker upp i gröna färgtoner. Vinterskorna byter plats med sandalerna längst in i garderoben. Cykeln plockas fram och görs redo för sommarturerna. Härligt. På cykelfärden runt Nydalasjön ser jag solens glittrande strålar spegla sig i vattenytan. Naturen är förunderlig. Både evig och föränderlig. Både vacker och nödvändig.
Synen på naturen är inte självklar. Jag ser ett gammalt klipp från VK. Det måste vara över 60-år sedan artikeln skrevs. Den handlar om min hemby som på den tiden bestod av fyra livaktiga gårdar. Min far får komma till tals. Han säger bland annat “det arbete jag lägger ner på jorden det kommer till nytta för kommande generationer”. Arbetet med jorden var långsiktigt. Många mödosamma timmar lades ner i manuellt arbetet med spade och hacka eller lie och räfsa. Trots slitet fanns en framtidstro. Optimismen kommer tydligt fram i artikeln och den avslutas med följande ord. “Fortsätter utvecklingen i denna lilla skogsby på samma sätt, kommer den att gå en lycklig framtid till mötes.” Nu då vi sitter med facit på hand känns artikelns slutord en smula naivt.
Även om husen står kvar så är de sedan länge tomma och håller på att förfalla. Det som en gång var nyodlingar har naturen tagit tillbaka. Vägen växer igen. Möjligheter till försörjning med småjordbruk försvann. Ekonomi saknades. Det som gäller är stora arealer med industrialiserad drift. Tillgången på billig olja möjliggjorde mekaniseringen. Synen på naturen har förändrats. Den betraktas genom ekonomismens glasögon. Hur utnyttjas den bäst. Vad ger bäst avkastning med de dagspriser som gäller. Perspektivet är både kortsiktigt och snävt. Allt som inte hamnar i bokföringens plus- eller minussida saknar betydelse.
Det finns andra förhållningssätt till naturen. Indianerna fick visserligen ge vika för den massiva invandringen men deras syn på naturen var helt annorlunda. Inte bara människan utan också djur och växter ja till och med den fysiska miljön som skogar, berg och sjöar ingår i samma process. Allt hänger samman. Allt är heligt. Naturen bebos av tidlösa andar som måste respekteras och vördas. Marken kan på samma sätt som luften varken köpas eller säljas.
Är synen på naturen på väg att förändras? Frågan dyker upp när jag tittar på TV-programmet “Betraktaren – en film om Östersjön”. Ett stilla, vackert och tänkvärt program som rekommenderas. På nätet kan programmet ses här fram till den 19 juni. Företagens ohämmade utnyttjande av naturresurserna och tillväxttänkande är på kollisionskurs med ett långsiktigt hållbart förhållningssätt. Frågan är hur redovisningens dominerande övervägande i kronor och ören kan ersättas med ett bredare beslutsunderlag.