Det brinner i vårt avlånga land. Lokaler som är tänkt för flyktingboende är måltavlan för eldfängd indignation och hat. Bränder har blivit redskap i den politiska argumenteringen. Lyckligtvis har inga dödsfall ännu krävts men för kommunanställda blir administrationen svårare. Jakten på lämpliga lokaler får en annan dimension. Trycket på beslutande politiker ökar och för de som tagit sin tillflykt till Sverige blir boendet sämre än det skulle behövt vara. Politisk argumentering har blivit destruktiv. Bränna ner och ödelägga.
Bränder med politiskt förtecken är inget nytt. Från 30-talets Tyskland hämtar jag följande exempel.
Kvällen den 27 februari 1933 brann riksdagshuset i Berlin. Redan dagen efter krävde den nyutnämnde rikskanslern Hitler, ledaren för det största partiet nazisterna, ökade befogenheter. Samma dag undertecknade också Hindenburg förordningen som förändrade maktbalansen och Weimarrepubliken spräckliga demokrati gick under. En massiv arresteringsvåg på medlemmar av KPD inleddes. Runt 4000 fängslades utan rättegång. Nazityskland föddes. Med branden som startpunkt följde händelser som ledde till förödande konsekvenser.
Dryga fem år senare, natten mellan den 9 och 10 november 1938 var judarna måltavla för det destruktiva hatet. Mordet på en tysk diplomat utgjorde förevändningen för att bränna ner och förstöra synagogor och bönhus. Judar misshandlades och mördades. Mellan 20.000 och 30.000 judar arresterades och skickades till koncentrationslägren.
Historisk finns också exempel från Sverige där elden används mot politiska meningsmotståndare. Natten mot den 3 mars 1940 sattes eld på Norrskensflammans lokaler i Luleå. Tidningen som disponerade bottenvåningen ödelades helt. På andra våningen bodde två familjer med sina barn. Tre vuxna och två barn dödades.
Bränder som politiskt argumentering har en kuslig historia. Dagens bränder väcker oroande associationer och svåra frågor. Hur ska situationen hanteras av ordningsmakten? Lägga ner i brist på bevis eller statuera exempel på handlingar som kan liknas vid terrorhandlingar mot samhället?
Varifrån kommer hatet och destruktiviteten? Det som börjar med främlingskänsla och misstro. Fortsätter med indignation och hat. Därifrån är det inte långt till handling i form av aggressiv fientlighet och våld. Smygande upptrappning. Vi ser i media och på nätet hur språkbruket förskjuts. Blir grövre. Den oroväckande spiralen måste brytas! Var finns integrationen? Var finns det gemensamma? Det som förenar oss. Kan skillnader hanteras är de en tillgång!