Jämlikhet

Det är tre år sedan boken “Jämlikhetsanden” kom ut. Boken väckte stor uppmärksamhet. Några tog till sig bokens budskap medan andra försökte hitta luckor i argumenteringen. Vad var det i bokens budskap som rörde om i debatten? Författarna Richard Wilkinson och Kate Pickett pekar på samband mellan inkomstskillnader och en rad andra faktorer i samhället. Sitt underlag hämtar de från öppna datakällor framför allt FN-statistik. Uppgifter som bland annat hälsa, livslängd, drogmissbruk, våld och social rörlighet paras ihop med skillnader i inkomst. I diagram efter diagram placeras olika länders uppgifter in och visar en tydlig bild. Ökade inkomstskillnader är relaterade till negativa samhälleliga konsekvenser. Bokens genomslag tyder på att jämlikhet engagerar.

För mig känns slutsatserna självklara. Om samhället ska fungera måste skillnaderna begränsas. Frågan är snarare hur? För andra verkar däremot ordet jämlikhet vara tabubelagt. De som har svårt med bokens slutsatser ser inga problem med skillnader. Istället utgör de viktiga ekonomiska incitament som måste finnas och är positiva. De är själva drivkraften bakom utvecklingen och tillväxten. Argumenteringen med ekonomiska incitament kan dock ifrågasättas. I boken “Drivkraft” pekar författaren Daniel Pink på försök där pengar som motiv kan vara hämmande för kreativiteten. Med miljöproblematiken håller synen på tillväxt att svänga.

Hur stora är inkomstklyftorna? Vilken uppfattning har vi om jämlikheten i samhället? Följande video från Aftonbladet visar att skillnaderna är betydligt större än vad de flesta tror. Av denna undersökning verkar många ha en skev bild av verkligheten. Varför? Saknas jämlikhetsfrågor i den mediala diskussionen? Är mediabevakningen av samhället utifrån ett jämlikhetsperspektiv åsidosatt eller rent av felaktig?

För en månad sedan kom OECD med en rapport där det tydligt framgår att klyftorna ökar mest i Sverige. Från att ha varit världsbäst på jämlikhet hamnar vi idag först på 14:e plats. En utveckling som är oroande. Även i de flesta andra OECD-länderna ökar skillnaderna. En process som tog sin början på 1980-talet. Några förklaringar som förts fram i debatten är globaliseringen och avregleringarna. Kapitalrörelser känner inte längre några gränser. Andra förklaringar är högervridningen inom politiken som inleddes med Thatchers regeringsperiod i Storbrittannien och Reaganeran i USA. Liberalisering och skattesänkningar. Här på hemmaplan har moderaterna under Reinfeldts ledning firat “triumfer”. I en några år gammal undersökning hittade jag följande diagram. Den visar att skattesänkningarna gynnat de som befinner sig på de översta pinnarna i inkomststegen.

Fyra till antalet lika stora grupper. Placeringen är beroende på inkomst. De med minst inkomst är placerad i första stapeln och de med högsta inkomsterna längst ut till höger. Stapelns höjd visar andelen av skattesänkningarna. Fjärdedelen med de högsta inkomsterna har tagit hälften av skattesänkningen. Här kan vi verkligen använda uttrycket “Politik gör skillnad”!

Större skillnader skapar spänningar. Samhällsklimatet blir hårdare. Otryggheten breder ut sig. Det är ingen utveckling jag anser önskvärd. I “Jämlikhetsanden” visas det med följande diagram:

Vi kan se att i samhällen med större klyftor är både antalet mord och antalet fångar större.

Ökade inkomstklyftor påverkar också efterfrågan. Med en tjockare börs är marknadsinflytandet större. Ojämlikheten snedvrider efterfrågan och därmed också produktionen. Lyxvaror produceras istället för att tillgodose grundläggande behov.

Hur har vi det med samhällsorganisationen? Å ena sidan blir det allt större inkomstklyftor och å andra sidan ökar arbetslöshet. Här behövs kreativitet och nytänkande! För visst är det dags att bättre dela på både inkomster och arbete?