Jämlikhet

Det är tre år sedan boken “Jämlikhetsanden” kom ut. Boken väckte stor uppmärksamhet. Några tog till sig bokens budskap medan andra försökte hitta luckor i argumenteringen. Vad var det i bokens budskap som rörde om i debatten? Författarna Richard Wilkinson och Kate Pickett pekar på samband mellan inkomstskillnader och en rad andra faktorer i samhället. Sitt underlag hämtar de från öppna datakällor framför allt FN-statistik. Uppgifter som bland annat hälsa, livslängd, drogmissbruk, våld och social rörlighet paras ihop med skillnader i inkomst. I diagram efter diagram placeras olika länders uppgifter in och visar en tydlig bild. Ökade inkomstskillnader är relaterade till negativa samhälleliga konsekvenser. Bokens genomslag tyder på att jämlikhet engagerar.

För mig känns slutsatserna självklara. Om samhället ska fungera måste skillnaderna begränsas. Frågan är snarare hur? För andra verkar däremot ordet jämlikhet vara tabubelagt. De som har svårt med bokens slutsatser ser inga problem med skillnader. Istället utgör de viktiga ekonomiska incitament som måste finnas och är positiva. De är själva drivkraften bakom utvecklingen och tillväxten. Argumenteringen med ekonomiska incitament kan dock ifrågasättas. I boken “Drivkraft” pekar författaren Daniel Pink på försök där pengar som motiv kan vara hämmande för kreativiteten. Med miljöproblematiken håller synen på tillväxt att svänga.

Hur stora är inkomstklyftorna? Vilken uppfattning har vi om jämlikheten i samhället? Följande video från Aftonbladet visar att skillnaderna är betydligt större än vad de flesta tror. Av denna undersökning verkar många ha en skev bild av verkligheten. Varför? Saknas jämlikhetsfrågor i den mediala diskussionen? Är mediabevakningen av samhället utifrån ett jämlikhetsperspektiv åsidosatt eller rent av felaktig?

För en månad sedan kom OECD med en rapport där det tydligt framgår att klyftorna ökar mest i Sverige. Från att ha varit världsbäst på jämlikhet hamnar vi idag först på 14:e plats. En utveckling som är oroande. Även i de flesta andra OECD-länderna ökar skillnaderna. En process som tog sin början på 1980-talet. Några förklaringar som förts fram i debatten är globaliseringen och avregleringarna. Kapitalrörelser känner inte längre några gränser. Andra förklaringar är högervridningen inom politiken som inleddes med Thatchers regeringsperiod i Storbrittannien och Reaganeran i USA. Liberalisering och skattesänkningar. Här på hemmaplan har moderaterna under Reinfeldts ledning firat “triumfer”. I en några år gammal undersökning hittade jag följande diagram. Den visar att skattesänkningarna gynnat de som befinner sig på de översta pinnarna i inkomststegen.

www.svd.se multimedia archive 00582 Hogerpolitiken_klyv_582347a.pdfFyra till antalet lika stora grupper. Placeringen är beroende på inkomst. De med minst inkomst är placerad i första stapeln och de med högsta inkomsterna längst ut till höger. Stapelns höjd visar andelen av skattesänkningarna. Fjärdedelen med de högsta inkomsterna har tagit hälften av skattesänkningen. Här kan vi verkligen använda uttrycket “Politik gör skillnad”!

Större skillnader skapar spänningar. Samhällsklimatet blir hårdare. Otryggheten breder ut sig. Det är ingen utveckling jag anser önskvärd. I “Jämlikhetsanden” visas det med följande diagram:

homicidesimprisonment

Vi kan se att i samhällen med större klyftor är både antalet mord och antalet fångar större.

Ökade inkomstklyftor påverkar också efterfrågan. Med en tjockare börs är marknadsinflytandet större. Ojämlikheten snedvrider efterfrågan och därmed också produktionen. Lyxvaror produceras istället för att tillgodose grundläggande behov.

Hur har vi det med samhällsorganisationen? Å ena sidan blir det allt större inkomstklyftor och å andra sidan ökar arbetslöshet. Här behövs kreativitet och nytänkande! För visst är det dags att bättre dela på både inkomster och arbete?

This entry was posted in Okategoriserade. Bookmark the permalink.

2 Responses to Jämlikhet

  1. Gold Price says:

    – 2012 var ännu ett mycket dåligt år för Europa i fråga om arbetslöshet och den försämrade sociala situationen, kommenterar László Andor, EU:s kommissionär för sysselsättning, socialpolitik och inkludering. Men vår analys visar hur arbetsmarknadsreformer och bättre välfärdssystem kan hjälpa medlemsländerna att klara ekonomiska bakslag och snabbare ta sig ur krisen. Dessutom kommer vi troligen inte att se några större socioekonomiska förbättringar i Europa under 2013, såvida vi inte kan hitta trovärdiga lösningar på eurokrisen, hitta resurser för välbehövliga investeringar, bland annat i människors kompetens, anställbarhet och inkludering i samhället samt se till att budgetpolitiken fungerar för den reala ekonomin.

  2. Mercedes Spears says:

    Tjänsteproduktionens andel av ekonomin växer. I takt med att produktionen av industrivaror automatiseras blir arbetsintensiva verksamheter som vård, omsorg och utbildning relativt sett dyrare att producera. För att dessa tjänster inte skall reserveras för en liten elit måste samhällets gemensamma resurser också användas för vårt gemensamma bästa. Den offentliga sektorn kommer att kräva en större del av den samlade nationalprodukten. Denna utveckling leder obönhörligen till konflikter med kapitalet.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *