Jag fortsätter på temat arbete. På nätet läser jag inlägg med självsäkra argument om hur arbetstiden utvecklats. Ena sidan menar att den minskat medan den andra sidan tvärtemot menar att den ökat. Båda sidor har förskansats sig i tillsynes ointagliga positioner.
Arbetstiden har minskat menar den ena sidan bestämt. Vi arbetar mindre än förut. Argumenteringen grundar sig på ett livstidsperspektiv. Inträdet på arbetsmarknaden kommer senare. Vi tillbringar allt längre tid i skolbänken. Även den andra änden av livscykeln har förändrats. Genom livslängdens ökning och en fast pensionsålder har antalet år med pension ökat. Summan blir att en person befinner sig allt kortare del av sitt liv i arbete. I förlängningen leder argumenteringen till förslag om pensionsålderns höjning. Den ska följa med uppåt när livslängden ökar.
Den andra sidan tittar istället på antalet arbetstimmar i aktiv ålder. Undersökningar visar att antalet arbetade timmar ökat under de senaste åren. Försöker vi konkretisera siffrorna har vi personer mitt uppe i karriären som har svårt att få livspusslet att gå ihop. Arbete, barn och fritid, timmarna räcker inte till. Igenkänningsfaktorn är hög. Här finns i förlängningen motiven för en arbetstidsförkortning.
Lösryckt från sitt sammanhang blir frågan om arbetstiden fragmentiserad. Oavsett vilka förändringar vi vill åstadkomma så finns argument. För att få en bättre bild måste resonemanget kompletteras. Vi behöver ställa följdfrågor. Varför arbetar vi? Vad blir resultatet av vårt arbete?
En fråga som hör ihop med arbetstiden är hur mycket som produceras per arbetstimme. Produktiviteten har stigit. En tydlig effekt av automatisering och robotisering. Det som idag är resultatet från en arbetstimme krävde många timmar förut. Hur ska dessa “vinster” fördelas? Ska de tas ut i form av ökad lön och möjliggöra ytterligare konsumtion eller ska arbetstiden minskas. Här har vi också en annan faktor som vill vara med och dela på resultatet. Siffror tyder på att stora delar av produktivitetsvinsterna de senaste årtiondena delats ut till ägarna. Arbetsfria inkomster.
Grunden för arbetet är människans försörjning. Maten kommer inte på bordet utan ansträngning. När väl de grundläggande behoven är tillgodosedda är ytterligare konsumtion inte lika angeläget. Man brukar tala om avtagande nytta med ökad inkomstnivå. Diagrammet ovan pekar på den insikten. Vid låg inkomst, långt till vänster på den horisontella axeln, innebär en ökning av inkomsten stor förbättring. Punkterna i diagrammet stiger snabbt. När väl inkomsten stigit planar ökningen ut. Nyttan av en inkomstökning avtar.
Samband kan vara bedrägliga om viktiga frågor utelämnas. Vi får inte rycka loss frågan från dess sammanhang. Samhällsfrågor är komplexa. Beslut ska motiveras, paketeras och säljas in.