Globaliseringens motsats

Sökandet efter förståelse av skeenden och händelser är något vi bär med oss ofta automatiserat. Skapa ett sammanhang. Hitta en trovärdig berättelse. När orsakerna fallit på plats skapas trygghet. Sambanden säger något om vad vi kan vänta oss av framtiden.

Vetenskapen har sina statistiska metoder. Söker sannolikheter för samband. För mig får det räcka om sammanhangen känns logiska. På gott och ont. Om jag krampaktigt håller kvar vissa idéer finns risken att jag förbiser nya och bättre orsaksförklaringar.

En tydlig tendens de senaste årtionden har samlats under beteckningen globalisering. Jag har i tidigare inlägg försökt fylla ordet med innehåll. Kortversionen av globalisering är rörelsen mot större enheter. Företag växer till internationella enheter med omsättning större än BNP hos många länder. På det politiska planet finns också tendenser till centralisering. Beslut ska fattas på överstatlig nivå.

En av drivkrafterna bakom globaliseringen är något som jag vill kalla ekonomismen. Rådande idevärld bland dominerande beslutsfattare. Tillväxten satt i högsäte. Ur ett företagsperspektiv är det svårt att förneka att det känns skönt när affärerna trillar in och omsättningen stiger. Speciella fördelar kan nås om något unikt erbjuds marknaden. Något som företaget är ensamt om. Marginalerna kan öka och företaget växer. Blir större på marknaden.

Det finns också en annan drivkraft, maktsträvanden. Orden från en med 50 underställda väger tyngre än om det bara är 5. Många betonar interna karriärmöjligheter med strävan efter avancemang. Få större inflytande. Ta beslut som berör en allt större grupp. Tendenserna är tydliga i många sammanhang.

Dessa drivkrafter, ekonomismen och maktsträvanden, rör sig i en omgivning som sätter upp ramar. En sådan grundsten är oljan. Utnyttjandet av dess inneboende energi har flyttat fram globaliseringens sfär. Världshandelns förutsättning är billiga och effektiva drivmedel för transporterna. Oljan är också en förutsättning för jordbrukets mekanisering. Den digitala revolutionen har möjliggjort en virtuell värld som saknar geografiska gränser. Kapitalmarknaden är internationell.

Vad ska vi kalla globaliseringens motsats? Strömningarna finns om än inte lika tydlig. När jag gräver i mitt ordförråd har jag svår att finna ett lämpligt ord som täcker in globaliseringens motrörelse.

Separatism täcker in delar. Regionala politiker i Baskien driver kravet på självständighet. I Barcelona demonstreras för kataloniens självbestämmande. Men det är inte bara i Spanien som separatistiska tankegångar har genomslag. Skottland är ett annan exempel. Historiskt har vi Sovjetunionens sönderfall.

Även på företagsnivå finns separatism som idealternativ. Avknoppning är den gängse beteckningen. Där delar av företagets verksamhet bryts ut i en separat organisation. Om initiativen kommer underifrån är separatismen mer konfliktfylld. Det jag syftar på är situationen när en personalgrupp hoppar av och startar upp konkurrerande verksamhet.

Det är betydligt svårare att infoga separatismen i en trovärdig berättelse. Var finns drivkrafterna. Ger beräkningar av kostnader och intäkter för någon grupp ett saldo som utgör bränsle för separatismen. Saknas kompromissvilja hos gruppchefer så enda lösning av konflikter blir separering. Har avstånd till makten och detaljstyrningen blivit för stor och slagit undan möjligheten till klassresor för potentiella aspiranter. Eller är det helt enkelt omgivningens ramar som börjar göra sig gällande.

Separatism täcker in bara en delmängd av globaliseringens motrörelse. Andra delar kan samlas under begreppet decentralisering. Geografisk utlokalisering och delegering av makt. Här finns också initiativ på gräsrotsnivå. Det jag tänker på är det som historiskt började med 70-talets gröna vågare och miljörörelsen. I dag återkommer tankegångarna i ny tappning. Närodlat har en positiv klang. Marknaden för lokala produkter är välbesökt även om de inte alls når upp till köpcentras betydelse. Återerövring av ett förlorat odlingskunnande har blivit ett alternativ. Här finns hela skalan från stadsodling över kolonilotter till småskaligt självhushåll.

This entry was posted in Globalisering. Bookmark the permalink.