Framtidsfrågor

Forskarkåren i miljöfrågor är nästintill helt eniga. Mänskligt agerande i nuvarande form är i längden inte hållbart. Naturen påverkas negativt. Livsbetingelserna för människan och andra arter är på allvar hotade. Förändringen går snabbt. Det som skett de senaste 50 åren är illavarslande. Nödvändiga åtgärder blir allt mer akuta. Insikten finns men besluten uteblir. Det är andra prioriteringar som gäller för de som sitter på samhällets vägval.

Torbjörn Tännsjö väckte med en artikel i DN frågan om det behövs en upplyst despot för att tillräcklig snabbt kunna avvärja klimatkatastrofen som är på väg. Drastiskt kan tyckas. Välja bort demokratin för att komma tillrätta med miljöproblemen. Visst har politiker svårt att enas. Kompromisser blir tandlösa. Men demokratin är viktig. Ger legitimitet åt styret. Historiskt finns avskräckande exempel när makten koncentreras.

Finns något hopp att hämta i marknadsmekanismer? Sätta ett pris på miljön och låta marknadens inneboende logik verka. Motargumenten är tunga. Går det att lita på beslutsordningen som orsakat problemen. De senaste decennierna har alla stora beslut tagits utifrån ett marknadstänk och resultatet är dagens allvarliga situation. Är beslutsmodeller som skapat problemen rätt väg att gå? Knappast! En annan invändning är tidshorisonten. Hållbarhet har ett långt perspektiv medan marknadstänk är kortsiktigt vinstintresse. Tungt väger också argumentet att reaktionen på prissignaler sker i efterhand och med tidsförskjutning. Besluten fördröjs. Men marknadstänket har en stark ställning. Leder till det som kallas “Business as usual” och miljö får vänta.

Vänder vi blicken till det stora landet i väster ser vi initiativet “The Green New Deal”. Intressant, vilket genomslag kommer det att få? Namnet är hämtat från president Roosevelts “New deal” som lanserades 1932. En statlig offensiv satsning för att komma tillrätta med problemen som började med börskraschen 1929. “The Green New Deal” utmanar många traditionella värderingar. Ett är att få den amerikanska ekonomin koldioxidneutral. Landet där bilarna satts i högsäte. Staten ska ta en aktiv del, agera. Ta investeringsbesluten. Styra samhällsutvecklingen. En som driver frågan är demokraten Alexandria Ocasio-Cortez. Här är en intervju med henne.

På närmare håll har vi initiativet som började med Greta Thunbergs skolstrejk för klimatet. Ett initiativ som fått internationellt genomslag. Jag ser uppgifter att aktionen nått ut till över 100 länder och att manifestationer hålls på över 1700 platser. Ungdomar visar vägen. Hoppfullt! Gretas budskap är enkelt. Lyssna på experterna och agera. Det är bara att instämma. Men för att påverka de som sitter på besluten krävs både uthållighet och de mångas engagemang. Uppnå den kritiska massan för att få genomslag.

Posted in Miljö, Strukturomvandling | Leave a comment

Riksbanken och penningmängden

Banksektorn och då speciellt Swedbank har hamnat i mediefokus de senaste veckorna. Uppdrag gransknings genomgång av bankens agerande i Baltikum väcker frågor. De styrande inom banken verkar röra sig i gråzonen mot det åtalbara. Ekobrottsmyndigheten har inlett en förundersökning om insiderinformation som utvidgats till att även gälla grovt svindleri. Varför ger sig banken ut på detta gungfly? Follow the money är ett uttryck som passar in. Banken är ett privat bolag som ska göra vinst. Storleken på vinsten är ett mått hur de lyckas. Den nu sparkade VD:n Birgitte Bonnesen har ett förflutet i Baltikum. Hon måste ha visat ett bra resultat då hon 2016 av styrelsen befordrades till VD och koncernchef. Vad jag vill peka på är att vinstintresset står i direkt motsättning till det lagliga och moraliskt riktiga. Banksekretessen är en bra dimridå att gömma sig bakom för att dölja tvivelaktiga affärer. Stora belopp har omsatts och bidragit till bankens goda resultat.

När bankens agerande lyfts fram i allmänhetens ljus får man ge UG:s journalister en stor eloge. Suspekt beteende av samhällets toppar ska bevakas. Media har fyllt sin viktigaste uppgift. Däremot faller en skugga på Finansinspektionen. En statlig myndighet satt att övervaka det finansiella systemet. Med sin personalstyrka på 500 personer har de helt missat det som några få journalister på UG grävt fram. Här finns ett uppslag till ytterligare gräv. Personliga kopplingar och lobbyingverksamhet kan ta udden ur en granskande myndighet. Speciellt när det är mycket pengar i omlopp. Då finns resurser att påverka.

Behovet av en övervakande myndighet från samhällets sida finns när verksamheten som är samhällsviktig styrs av andra kriterier än samhälleliga. Bankerna är privata fristående företag med vinstintresset som högsta ledstjärna. Då övervakningen från samhällets sida fallerar går det att vända på frågan. Delar av bankernas verksamhet som sköter den samhälleliga finansiella infrastrukturen borde styras utifrån ett samhälleligt perspektiv. Slussa över en del av de privata bankernas verksamhet till Riksbanken. Staten agerar redan idag som garant för bankväsendet genom bankgarantin. Remnar bankväsendet av spekulationsbubblor som vid finanskrisen 2007-08 får staten stå för kalaset. De allmänna måste hålla de stora bankerna på fötter. De anses to big to fail. Bankerna är samhällsviktiga institutioner och måste då styras utifrån ett samhälleligt perspektiv. Det är verkligen dags för en diskussion om hur det finansiella systemet kan reformeras.

Tankesmedjan Katalys tar upp ämnet i rapporten Förstatliga pengarna – Så stoppar vi bankerna från att skapa finanskriser. Rapporten tar sitt avstamp i banksektorns privilegium att skapa pengar. När en bank lånar ut pengar ökar också penningmängden i samhället. Under perioden 1999 till 2017 ökade penningmängden 8 procent årligen. Betydligt mer än BNP. Bankernas vinstmål leder till en ohållbar skuldsättning. Om Riksbanken hade kontroll på penningskapandet skulle de få tillgång till ytterligare en styrmekanism och kunde ta en aktivare roll. Rapporten landar i tre förslag. Som ett första steg ses att Riksbanken börjar tillhandahålla elektroniska centralbankspengar åt allmänheten. Den så kallade e-kronan. En digital form av sedlar och mynt som gör det möjligt att sköta betalningarna oberoende av affärsbankerna. Nästa steg är att Riksbanken aktivt skapar pengar som används via statsbudgeten eller direkt till medborgarna. Det tredje och avslutande steget är att de pengar affärsbankerna skapat konverteras till e-kronan.

Vem tar upp tråden? Det finansiella systemet behöver reformeras!

Länkar
UG – Swedbank och penningtvätten: Del 1
UG – Swedbank och penningtvätten: Del 2
UG – Swedbank och amerikanerna
Katalys rapport

Posted in Pengar | Leave a comment

Politikens pris

Vi har drabbats av extremväder inom den politiska sfären. Det är min tolkning av det kaotiska förhållandet som råder i riksdagspolitiken. Först röstas en Moderat/KD budget igenom där SD figurerat i kulisserna. Den sätter ramarna för politikens innehåll. Sedan lyckas Centern och Liberalerna konkretisera politikens innehåll med januariavtalets 73 punkter. Kvar på regeringsstolarna sitter Socialdemokrater och Miljöpartister som ska administrera och genomföra det som beslutats och de får aktivt stöd av V. Alla är med. Var och en med sin roll.

Ofta karaktäriseras företag med ordet lättrörligt. För att överleva måste de reagera snabbt på förändringar. Det är också en beskrivning som passar bra in på dagens väljarkår. Det som en gång i tiden var små förskjutningar i väljarsympatier är borta. Nu kan stora förändringar uppträda mellan valen.

När socialdemokratin med Löfvens utsträckta hand till mittenpartierna lyckats med sin långsiktiga strategi att spräcka alliansen kan det tolkas som en seger. Men detta förvaltningsperspektiv riskerar att ha ett högt pris. Klyftorna ökar. Januariavtalets nyliberala grundton är tydlig. En fortsättning på de senaste decenniernas politik. Ta från de fattiga och ge åt de rika. Men klyftorna ökas också på ett annat sätt. Den mellan riksdagsledamöterna och väljarkåren. Avståndet mellan väljarna och de valda ökar när de senares vardag kantas av taktiska förhandlingar och maktkamp. Stora grupper känner sig svikna. Partipolitik som utgår från mandatfördelning kan kullkastas i nästa val av en lättrörlig väljarkår.

Nya initiativ inom den politiska sfären känns välkommet. Den demokratiska debatten vitaliseras. Både det nya partiet Vändpunkt och den socialdemokratiska föreningen Reformisterna fyller ett vakuum. Får vi också se mer av annan typ av initiativ. Mobilisering underifrån mot utvecklingens riktning när de traditionella partierna sviker. Greta Thunbergs skolstrejk för klimatet är ett positivt exempel. Lyssna gärna på hennes Ted-talk. Jag avslutar med att plocka ut en fras från hennes föreläsning,
“Look for action”.

Posted in Demokrati, Ledarskap | Leave a comment