Valfunderingar

I många kommentarer till det svenska valet kan vi läsa “valet blev en rysare”. Jämt in i det sista mellan de på förhand utpekade alternativen. När alla röster är räknade har det blåbruna blocket tre mandats övervikt. Valets stora vinnare är SD. De passerar moderaterna i storleksordning och blir därmed störst i sitt block.

Hur ska man se på valutgången?

Finns det ett utbrett missnöje? Missnöje med samhällsutvecklingen, framtidstron saknas. Missnöje med politiken, besluten gynnar de redan rika. Missnöje med politikerna som utnyttjar sin position för egen vinning. Välfärdens privatisering har öppnat upp för väl synlig korruption. I vissa valkretsar får lokala partier stor framgång. De fångar upp ett missnöje som de traditionella partierna missat. Lågt valdeltagande kan också ses som en missnöjesyttring. Andelen röstande sjönk från 87,18 till 83,8. Ett tecken på att allt fler misstror politikens möjligheter. Hos de som röstat tar sig missnöjet uttryck mot det bestående. Vad som kommer istället är av sekundär betydelse. Missnöjesspåret kan inte avfärdas.

Valdebatten har ekat tom på reformer. Däremot har de vitsiga utspelen duggat tätt. Skapa rubriker och plocka poäng verkar vara valstrategernas huvuduppgift. Visa vad det kostar att fylla tanken på en Volvo eller vifta med en falukorv där priset ökat. Försöken att vara vitsig eldar på missnöjet men var finns reformer som gör skillnad. Istället för reformer har debatten fokuserat på skjutningar. Leif GWPersson har en poäng när han påvisar att de som berörs utgör en väldigt liten andel av befolkningen. Däremot är skolan, bostadsmarknaden, vården frågor som berör alla. Miljöfrågan är på sikt helt avgörande.

Ytterligare en tråd till valets underliggande strömningar är uppdelningen i vi och dom. Vikten av grupptillhörighet underskattas ofta. Vi kan offra mycket för att tillhöra vi:et. När ett parti köper reklamplats och målar en tunnelbanevagn i partiets färger för att därefter twittra om en enkel till Kabul är budskapet tydligt. En del av tunnelbanans folk hör inte hit. De tillhör inte vi:et, de ska förvisas.

De blåbruna har tre mandats övervikt. Stabilt, nja om två liberaler byter sida faller majoriteten. Liberalerna har av tradition svårt med partipiskan när ledningens vägval är ifrågasatt. Vad innebär det att centerledaren Annie Lööf avgår? Kommer hennes benhårda linje mot SD att omprövas. Blir den nya ledningens huvuduppgift att hitta ett sätt att byta fot. En mörk skugga över valutgången är vad som finns i förlängningen av vi och dom argumentationen. Vem blir de nya som inte tillhör vi:et när invandrarfrågan får sin slutliga lösning. Blir det journalister, eller snarare journalister med felaktiga åsikter som får inta de icke önskvärdas plats. Uttalanden som journalistrugby är illavarslande.

Posted in Demokrati | Leave a comment

Mellan kohandel och förintelsen

Hur ska den svenska politiska situationen beskrivas? Har vänster-högerskalan tjänat ut sin roll? Det är inte längre sossarna mot ett borgerligt block. GAL-TAN skalan där Grön-Alternativ-Liberal ställs mot Traditionell-Auktoritär-Nationalistisk är inte hellre relevant. Var finns representanter för den första delen av skalan, GAL delen? För att beskriva dagens politiska situation lånar jag två begrepp som för tankarna till 30- och 40-talet. Först har vi beteckningen kohandel. Det förknippas med sossarnas och bondeförbundets uppgörelse om den ekonomiska politiken från 1933. Det andra begreppet är förintelsen som betecknar en mörk tid i Europas historia där stora delar av den judiska befolkningen utrotades.

Hur kan dessa begrepp, kohandel och förintelsen, hänga samman med dagens politiska situation anno 2022?

Jag läste en intern kritik av den socialdemokratiska ledningens valstrategi. Avsaknaden av vallöften i form av konkreta reformer som direkt kunde kopplas till vardagen för många var huvudpoängen i kritiken. Istället fick de blåbruna sätta agendan med sina frågor. Avgörande för utgången. Kritiken har sin poäng men partiledningens linje är också lätt att förstå. Ledarna ville inte binda upp sig med vallöften som skulle innebära låsningar i kommande förhandling med andra partier när riksdagsmajoritet skulle säkras. Flexibilitet i den efter valet kommande kohandeln var viktigare än konkreta vallöften.

Förintelsen har också sin speciella ingång till dagens politiska situation. För några år sedan lovade moderatledaren Ulf Kristersson förintelseöverlevaren Hedi Fried att aldrig ha något samröre med SD. Bilden från handslaget mellan Ulf och Hedi har etsat sig fast. Det var då, nu några år senare gäller något helt annat. Kristersson 180-gradersgir får visa på politikers allt tvärare kast. Inget är heligt längre när maktens taburetter ska besättas.

Där i skärningspunkten mellan kohandel och förintelsen befinner sig dagens politiska sfär. Trettiotalet är inte långt borta.

Posted in Demokrati | Leave a comment

Förväntningar

Inom ekonomin är förväntningar en ofta återkommande term. Den ligger till grund för beslut hos marknadens aktörer. På en övergripande nivå är antaganden om konjunkturens utveckling av betydelse. Anas en uppgång tas offensiva investeringsbeslut och när en nedgång förväntas präglas besluten av försiktighet. På företagsnivå har förväntningar på orderingången stor betydelse för handlingsalternativen.

Men det är inte på en strukturell nivå som mitt intresse fastnade för begreppet förväntningar utan det jag tänker på är något som går under namnet Rosenthalseffekten.

I ett berömt försök i slutet av 60-talet visade den amerikanska socialpsykologen Robert Rosenthal hur vi påverkas av förväntningar. I en skola gjordes ett test som med stor säkerhet sades avslöja vilka elever som hade lätt att ta till sig undervisningen och förväntades göra stora framsteg. Lärarna fick ta del av undersökningen. Direkt och indirekt påverkades deras inställning till de elever som enligt undersökningen hade de bättre förutsättningarna för studier. Efter några månader gjordes en ny undersökning. De elever som pekats ut av undersökningen hade förbättrat sina prestationer betydligt mer än övriga eleverna. När Rosenthal avslöjade att eleverna valts ut slumpmässigt kände sig lärarna naturligtvis lurade men effekten som Rosenthal ville visa var tydlig. Genom positiva förväntningar från lärarnas sida påverkades eleverna och förväntningarna infriades.

Insikten om förväntningarnas betydelse har en undanskymd plats, åtminstone hos mig. Bemötandet anpassas beroende på vem man möter men det sker på ett direkt närmast automatiskt sätt. Förväntningar på personer i ens närhet är inget man går och tänker på eller ens reflekterar över. Tar man lärarnas perspektiv i undersökningen så går det dock inte att förneka betydelsen av andrahandsuppgifter. Det man hör om en person från andra har betydelse för den egna inställningen. Är ett öppet sinne, göra egna reflektioner och undvika förhastade uppfattningar om personer man kommer i kontakt med den första slutsatsen av undersökningen?

Intar vi det andra perspektivet, elevens, har vi alla hamnat i situationer där vi kännt av andra personers uppfattning, om de dissat eller höjt en till skyarna. Vi stärks och får extra krafter när omgivningen är positivt inställd. Prestationen påverkas. Eftersom fotbollen tillhör ett av mina intressen kan jag direkt göra kopplingen till favören av hemmaplan, ett välbekant fenomen. Förväntningarna på läktaren sprider sig till de egna spelarna på planen. Insikten att prestationen påverkas sätter ljuset på de personer vi omger oss med. Lyfts vi fram eller begränsas vi. Vilka möjligheter har vi att välja omgivning?

Steget är inte långt till ytterligare en reflektion av undersökningen, eleverna som grupp, det relativa. Om det fanns elever som stimulerades av lärarnas höga förväntningar så fanns det å andra sidan också de som fick stå tillbaka. Finns det vinnare så finns det förlorare. En form av nollsummespel. Vem får din positiva inverkan och vem lägger du tvivlet på? Valet är ditt, medvetet eller omedvetet.

Posted in Uncategorized | Leave a comment