Funderingar och fantasier

Låt oss göra ett besök i min ungdom. Vi får skruva tillbaka klockan dryga halvseklet. Avfolkningen av landsbygden var i sin linda. Gårdarna var fyllda av stora barnkullar. Byalivets mönster följde årstiderna. Vintertid kunde det bli extrainkomster i något av de stora skogsbolagens avverkningar. Under somrarna skulle förråden fyllas. Höet bärgades så korna klarade vintern. Potatisen grävdes fram ur som jag tyckte ändlösa rader. Men den var viktig. En välfylld potatiskällare garanterade basen i kosthållningen.

Arbetet var tungt. Arbetet var manuellt, byggde på den egna energin. Det var tiden innan oljans inneboende energi hade slagit igenom. Vad jag vill lyfta fram är att det mesta av arbetet var oavlönat. Kopplingen mellan arbete och tillgodogörandet av resultatet var direkt. Hög självförsörjningsgrad. Vi ungdomar såg något annat. Flytta, få fast anställning och tjäna pengar. Komma bort från livet där pengar var bristvara. Få möjlighet att välja bland ett allt rikligare utbud.

I dag sätts ett likhetstecken mellan arbete och lönearbete. I det samhälle som växt fram är vi totalt beroende av pengar. Självförsörjningen har bytts ut mot ett beroende av fungerade inkomst- och varudistribution.

Politiska beslut har drivit på processen med att flytta oavlönat arbete till lönearbete. Ett stort steg var utbyggnaden av barnstugor. Det som tidigare sköttes inom familjen blev till en kommunal angelägenhet. Av betydligt nyare datum är införandet av RUT-avdrag. Namnet är en förkortning av rengöring, underhåll och tvätt. Aktiviteter inom hushållet. Skattevägen lämnas bidrag för arbetskostnaden och rörelsen från arbete till lönearbete stimuleras.

Förändringen från min ungdom fram till idag har varit markant. Kopplingen mellan arbete och tillgodogörandet av nyttan har brutits. Istället har vi fått en indirekt relation via pengar. Lönearbete är bryggan. Vi arbetar för lön och behöver pengar för att konsumera. Min fråga blir om vi får se ytterligare förändringar. Fortsätter utvecklingen till en fullständig separering mellan arbete och nytta?

Finns tecken, detaljer, som kan utgöra steg i den riktningen.

Om vi börjar på arbetssidan finns en skiljelinje mellan motivation och pengar. För att nå framåt gynnas arbetsresultat av engagemang och glöd. Pengar är störmoment. När löneresonemang kommer i förgrunden får arbetsresultatet vika. Det finns också andra uttryck. Vad ska vi kalla de aktiviteter som genomförs av intresse och inte av lön. Inom databranschen finns många exempel.

I konsumtionsdebatten får miljöfrågor allt större plats. Människan lämnar alltför stort fotavtryck. Även om vi har råd ekonomiskt så är vår konsumtion inte hållbar.

Tecken som tyder på en separering av arbete från konsumtion är också det allt större intresse som tilldragit sig för basinkomst eller som det också kallas medborgarlön. Holland och Finland är på gång med förberedelser och försök.

Jag fortsätter på temat arbete. På nätet läser jag inlägg med självsäkra argument om hur arbetstiden utvecklats. Ena sidan menar att den minskat medan den andra sidan tvärtemot menar att den ökat. Båda sidor har förskansats sig i tillsynes ointagliga positioner.

Arbetstiden har minskat menar den ena sidan bestämt. Vi arbetar mindre än förut. Argumenteringen grundar sig på ett livstidsperspektiv. Inträdet på arbetsmarknaden kommer senare. Vi tillbringar allt längre tid i skolbänken. Även den andra änden av livscykeln har förändrats. Genom livslängdens ökning och en fast pensionsålder har antalet år med pension ökat. Summan blir att en person befinner sig allt kortare del av sitt liv i arbete. I förlängningen leder argumenteringen till förslag om pensionsålderns höjning. Den ska följa med uppåt när livslängden ökar.

Den andra sidan tittar istället på antalet arbetstimmar i aktiv ålder. Undersökningar visar att antalet arbetade timmar ökat under de senaste åren. Försöker vi konkretisera siffrorna har vi personer mitt uppe i karriären som har svårt att få livspusslet att gå ihop. Arbete, barn och fritid, timmarna räcker inte till. Igenkänningsfaktorn är hög. Här finns i förlängningen motiven för en arbetstidsförkortning.

Lösryckt från sitt sammanhang blir frågan om arbetstiden fragmentiserad. Oavsett vilka förändringar vi vill åstadkomma så finns argument. För att få en bättre bild måste resonemanget kompletteras. Vi behöver ställa följdfrågor. Varför arbetar vi? Vad blir resultatet av vårt arbete?

En fråga som hör ihop med arbetstiden är hur mycket som produceras per arbetstimme. Produktiviteten har stigit. En tydlig effekt av automatisering och robotisering. Det som idag är resultatet från en arbetstimme krävde många timmar förut. Hur ska dessa “vinster” fördelas? Ska de tas ut i form av ökad lön och möjliggöra ytterligare konsumtion eller ska arbetstiden minskas. Här har vi också en annan faktor som vill vara med och dela på resultatet. Siffror tyder på att stora delar av produktivitetsvinsterna de senaste årtiondena delats ut till ägarna. Arbetsfria inkomster.

Grunden för arbetet är människans försörjning. Maten kommer inte på bordet utan ansträngning. När väl de grundläggande behoven är tillgodosedda är ytterligare konsumtion inte lika angeläget. Man brukar tala om avtagande nytta med ökad inkomstnivå. Diagrammet ovan pekar på den insikten. Vid låg inkomst, långt till vänster på den horisontella axeln, innebär en ökning av inkomsten stor förbättring. Punkterna i diagrammet stiger snabbt. När väl inkomsten stigit planar ökningen ut. Nyttan av en inkomstökning avtar.

Samband kan vara bedrägliga om viktiga frågor utelämnas. Vi får inte rycka loss frågan från dess sammanhang. Samhällsfrågor är komplexa. Beslut ska motiveras, paketeras och säljas in.