Pengar

Pengar saknas! Ett uttryck som vi får höra näst intill dagligen och i skiftande sammanhang. Inom den privata sfären stöter vi på uttrycket när vi ska unna oss det lilla extra och riskerar att spoliera hushållskassan. I idrottsrörelsen hörs uttrycket när höga ambitioner och klättring i seriepyramiden kommer på tal. Uttrycket är också vanligt när offentliga satsningar diskuteras. Även befintlig servicenivå ifrågasätts när budgeten ska fastställas. Det måste sparas. Pengar saknas. Alltid samma visa. Allt verkar hänga på pengar. Allt är beroende av pengar.

Staten har monopol på utgivningen av sedlar och mynt. Så har det inte alltid varit. Fram till början av 1900-talet hade varje bank rätten att ge ut egna sedlar. Nu har Riksbanken ensamrätt. De står för sedelpressarna. Användningen av kontanter håller dock på att försvinna. Snart är det bara jag och några jämnåriga som håller kvar vid kontanter och vägrar gå över till korthantering. Tiden är inte på vår sida. Det kontantlösa samhället är på väg. Busstrafiken är bara ett exempel där kontanter inte längre är gångbart.

Även om kontanthanteringen är på väg bort så behåller pengar sitt grepp. Pengar kan också vara summor innestående på ett konto. Låt oss kalla denna typ för elektroniska pengar. De har en speciell egenhet. Dessa pengar skapar banken när de beviljar ett lån. Kundens konto som tillförs lånebeloppet balanseras i bankens tillgångar av det signerade låneavtalet där kunden förbinder sig att betala både ränta och amortera av lånet. Bankerna lånar ut pengar utan föregående inlåning från annat håll. De skapar pengar. Kreditexpansionen har formligen exploderat. Den ökande utlåningen/penningmängden har medfört stigande priser på tillgångar som bostäder och aktier. Över 95 procent av penningmängden består av elektroniska pengar. Summor på en konto.

När bankerna kan skapa pengar är det föga förvånande att de formligen kan vaska fram guld ur sin kreditgivning. Deras megavinster får sin förklaring. I en artikel som etsat sig fast presenteras de fyra Svenska storbankernas gigantiska vinster. Utslaget per anställd rör det sig om 75 tusen per månad. Väl att märka i vinst och efter skatt. 75 papp inte illa eller … Verkligen gigantiska vinster. Hur fördelas de? Utrymme finns för både väl tilltagna utdelningar och miljonbonusar. Det är först när lånens säkerhet ifrågasätts som maskineriet börjar hacka. Bankerna blir sittande med kreditförluster. Vacklar tilltron mellan bankerna sätts clearingsystemet RIX ur spel som reglerar transaktionerna mellan bankerna och hela kreditmarknaden är riktigt illa ute.

De senaste årens utveckling är oroande. Å ena sidan har vi miljardvinster men vi har också sett exempel på kreditförluster som liknar svarta hål. Allt och alla sugs med. Hela bygget känns skakigt. I denna osäkra och mörka bild måste jag bjuda på några ljusglimtar.

Första alternativet jag vill lyfta fram är JAK-banken. De har en helt annan syn på kreditgivningen. Medlemsbanken bildades redan 1965 och blev godkänd som bank 1997 då regeringen gav bankoktroj vilket bland annat innebär att banken omfattas av den statliga insättningsgarantin. Långivning måste alltid motsvaras av sparande. Det ska befinna sig i balans. Sparande i banken samlar ihop sparpoäng som förbrukas när lån tas. Både in- och utlåningen är räntefri.

Ett annat alternativ är EKO-banken. De fick sin bankoktroj 1998. Den är transparent i sin verksamhet. Utlåningsverksamheten är öppen och publiceras. Kundernas inlåning finansierar utlåningen. Lånen måste ge ett socialt, ekologiskt eller kulturellt mervärde. Vill du påverka hur dina sparpengar ska användas så är det EKO-banken som gäller.

Posted in Pengar | 3 Comments

Naturen

Än en gång har den sköna sommarvärmen återvänt. Björkarnas kala grenar spricker upp i gröna färgtoner. Vinterskorna byter plats med sandalerna längst in i garderoben. Cykeln plockas fram och görs redo för sommarturerna. Härligt. På cykelfärden runt Nydalasjön ser jag solens glittrande strålar spegla sig i vattenytan. Naturen är förunderlig. Både evig och föränderlig. Både vacker och nödvändig.

Synen på naturen är inte självklar. Jag ser ett gammalt klipp från VK. Det måste vara över 60-år sedan artikeln skrevs. Den handlar om min hemby som på den tiden bestod av fyra livaktiga gårdar. Min far får komma till tals. Han säger bland annat “det arbete jag lägger ner på jorden det kommer till nytta för kommande generationer”. Arbetet med jorden var långsiktigt. Många mödosamma timmar lades ner i manuellt arbetet med spade och hacka eller lie och räfsa. Trots slitet fanns en framtidstro. Optimismen kommer tydligt fram i artikeln och den avslutas med följande ord. “Fortsätter utvecklingen i denna lilla skogsby på samma sätt, kommer den att gå en lycklig framtid till mötes.” Nu då vi sitter med facit på hand känns artikelns slutord en smula naivt.

Även om husen står kvar så är de sedan länge tomma och håller på att förfalla. Det som en gång var nyodlingar har naturen tagit tillbaka. Vägen växer igen. Möjligheter till försörjning med småjordbruk försvann. Ekonomi saknades. Det som gäller är stora arealer med industrialiserad drift. Tillgången på billig olja möjliggjorde mekaniseringen. Synen på naturen har förändrats. Den betraktas genom ekonomismens glasögon. Hur utnyttjas den bäst. Vad ger bäst avkastning med de dagspriser som gäller. Perspektivet är både kortsiktigt och snävt. Allt som inte hamnar i bokföringens plus- eller minussida saknar betydelse.

Det finns andra förhållningssätt till naturen. Indianerna fick visserligen ge vika för den massiva invandringen men deras syn på naturen var helt annorlunda. Inte bara människan utan också djur och växter ja till och med den fysiska miljön som skogar, berg och sjöar ingår i samma process. Allt hänger samman. Allt är heligt. Naturen bebos av tidlösa andar som måste respekteras och vördas. Marken kan på samma sätt som luften varken köpas eller säljas.

Är synen på naturen på väg att förändras? Frågan dyker upp när jag tittar på TV-programmet “Betraktaren – en film om Östersjön”. Ett stilla, vackert och tänkvärt program som rekommenderas. På nätet kan programmet ses här fram till den 19 juni. Företagens ohämmade utnyttjande av naturresurserna och tillväxttänkande är på kollisionskurs med ett långsiktigt hållbart förhållningssätt. Frågan är hur redovisningens dominerande övervägande i kronor och ören kan ersättas med ett bredare beslutsunderlag.

Posted in Okategoriserade | Leave a comment

Samarbete

Jag brukar följa TV-serien “Mot alla odds”. Inte alltid men ibland. Programmet där personer med olika funktionsnedsättningar ska korsa Nicaragua från Atlantkusten till Stilla oceanen. De ska ta sig den 50 mil långa sträckan av egen kraft. Gruppens sammansättning är en provkarta på olika handikapp. Några sitter i rullstol andra har ett ben amputerat. Både blinda och döva är representerade i gruppen. Terrängen är skiftande. Deltagarna sätts på hårda prov. Gruppen svetsas samman och alla vill bidra efter förmåga så hela gruppen kan nå det hägrande slutmålet vid Nicaraguas västkust. Det är något med programmet som berör. Samarbetet.

Samarbete är vackert men samarbete är också skört. Från ett långt arbetsliv minns jag stunder när samarbetet fungerat. Arbetet flyter och alla bidrar med sin del. Ingen ordergivning behövs. Funktioner för att kontrollera andras arbete är överflödig. Stunder när samarbetet fungerar ger tillfredsställelse och glädje. Men samarbete kan lätt raseras.

Samarbete är fokuserat. Det har ett mål och ska leda till ett resultat. Den stora frågan är hur det som uppnås ska fördelas? Här har vi den första och största haken för att uppnå ett fungerande samarbete. Om resultatet av arbetet inte fördelas på ett “rätt sätt” så faller grunden för samarbete. Samarbetet blir falskt. Bakom orden om samarbete döljer sig då ett utnyttjande. Vad kan anses som en rättvis fördelning? En omöjlig fråga. I TV-programmet visas tydligt att både behoven och resurserna är ojämnt fördelade. Är det här vi får leta svaret på frågan? Släppa den individuella kopplingen mellan bidrag och förbrukning.

En annan sak som kan få samarbete på avvägar är när konkurrens manas fram. Istället för hjälpa varandra så ska vi besegra varandra. Ofta år vi höra att funktionen ska konkurrensutsättas. Bättre resultat ska uppnås med tävling. Ibland går det så långt att funktioner utsätt för konkurrens intern inom företaget.

Samarbete fungerar när som i TV-programmet alla bidrar efter förmåga. En förmåga som är högst påtaglig olika. Accepteras olikheterna. Med individualism försöker man sätta samma värdeskala på alla. Alla ska bidra med lika mycket. Individualism är ett hinder. Resultatet ska individualiseras och samarbetet får pyspunka.

Posted in Samarbete | Leave a comment