Samhällsansvar

Fredag morgon, dagstidningen väntar på mig i facket utanför ytterdörren. När jag öppnar persiennerna i köksfönstret möts jag av höstens gråhet. Regnet hänger i luften. Björkarnas löv har fått ge vika, tappat fästet. Utomhustermometern visar överraskande plus åtta. Ännu återstår ett antal veckor innan snön och vinterkylan gör sitt intåg. Vattenkokarens puttrande avbryter morgonens stillhet. Dags att hälla upp det kokande vattnet i filtret som är förberett med kaffe.

När jag bläddrar i tidningen fastnar jag för Malin Rönnbloms krönika “Är det dags för politikerna att ta tillbaka ansvaret?” En ljusglimt i allt de gråa. Det finns en strimma av hopp i ett allt mörkare samhällsklimat. Hon sätter fingret på en nutidsfråga som borde få stor plats i samhällsdebatten. Hur ska offentlig verksamhet organiseras? Hur ska den styras?

Hon lyfter fram tre exempel på samhällsfunktioner där misslyckande är uppenbara. Upphandlingen av Apotekstjänst som leverantör av förbrukningsmaterial inom vården. Bristerna i leveranserna medför att ett stort antal planerade operationer ställts in. Skolan är ett annat exempel. Budgetövervägande stänger skolor. Tredje exemplet är SCB. Upphandlingen av arbetslöshets- och sysselsättningsstatistik sker externt. Den har kvalitetsbrister. Uppgifterna kan vara felaktiga.

Visst kan man tycka att upphandlingarna kunde gjorts bättre, varit noggrannare, men då blundar man för det uppenbara. Lägga ut produktionen på någon annan som har ledstjärnan att kapa kostnaderna och maximera intäkterna, medför att produktens anpassning till behoven kommer i andra hand. Ansvaret flyttas ut till styrelserum där vinstmöjligheterna är den heliga graalen. Samhällsfunktioner får en felaktig styråra.

Många kommuner flaggar för höjda kommunalskatter, nödvändigt om samhällsservicen ska bibehållas. Skillnaderna är stora mellan glesbygden och storstäderna. Utjämningssystemet mellan kommunerna fungerar inte. I Riksrevisionens nya rapport pekar de på att stora ytor, få innevånare och befolkningsminskning underskattas. Kompensationen borde öka. Men varför lappa och laga. Mats Olofsson ställer den rätta frågan “Tid att slopa kommunalskatten“. Låt all skatt tas in via staten. Då måste också fördelningsfrågorna upp på bordet. Inte bara mellan kommuner utan också mellan rik och fattig. Vilket samhällsansvar kan krävas? Att de som har en större börs också bidrar mera till samhället känns självklart!

Politikerna har hamnat i den nyliberalistiska ekonomifällan. Gång på gång hamnar de i en diskussion om pengar. Offentliga utgifter borde indexeras, kopplas till inflation och löneutveckling. De urholkas när de ligger fast i kronor. Effekten blir att samhällsfunktioner drunknar i sparkrav. Visst har Rönnblom rätt. Politikerna måste ta tillbaka ansvaret. Börja diskutera samhällstjänsters innehåll och dess organisering.

This entry was posted in Ekonomi, Organisation. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *