Universal Basic Service

Ett för mig nytt begrepp “Universal Basic Service” stötte jag på när jag lästa Nyhetsmagasinet ETC för några veckor sedan. Min första reaktion var, nu har de satt ett nytt namn på något som funnits länge. Välfärd med skola, vård och omsorg är inget nytt. Om alla får en bra utbildning gynnas hela samhället. De för samhället så viktiga tryggheten skapas när samhället garanterar alla en adekvat vård och säkrar en grundtrygghet på ålderns höst. Självklarheter! Välfärdsfrågor eller Folkhemmet som Per Albin Hansson benämnde färdriktningen i slutet av 20-talet har varit socialdemokratins vinnande koncept. Behövs det ett nytt begrepp?

När vi tittar tillbaka ser vi att välfärden ändrat karaktär. Från kollektiv nyttighet till något marknaden ska sköta. Med skolpeng har utbildning blivit en tummelplats för riskkapitalbolag. Allt mer av det offentliga läggs ut på entreprenad, avgiftsbeläggs eller privatiseras. Den gemensamma sektorn har blivit en stor beställare på marknaden. Allmännyttan säljs ut. Samverkan mellan offentlig och privat sektor öppnar upp dörren för korruption. Välfärden växte fram för att fylla marknadens blinda fläckar men har förändrats. Från att tillhandahålla nyttigheter som marknaden ignorerade till att göra dessa marknadsmässiga. Marknadsanpassningen har införts genom ett omfattande regelverk. En utveckling eller snarare avveckling som kantas av misslyckanden. Två tydliga exempel är skolans utarmning och en dysfunktionell bostadsmarknaden. Ett aktuellt och konkret exempel är byggandet av nya Karolinska. Förändringen måste ifrågasättas.

Diskussionen runt välfärdsfrågor behöver förnyas. I det sammanhanget har begreppet “Universal Basic Service” (UBS) en given plats. Termen förekommer 2017 i en rapport från University College London’s Institute for Global Prosperity. UBS är ett vidare begrepp än den traditionella välfärden. Transporter, information, mat och bostäder inkluderas. En principiell skillnad jämfört med basinkomst (BI) är medan BI ger inkomsttillskott som ökar köpkraften går UBS andra vägen. Tillhandahåller nödvändig service via det allmänna. BI ser till att alla har köpkraft på marknaden medan UBS tillhandahåller det nödvändiga utanför marknaden som en kollektiv nyttighet.

Utan att gräva ner mig i detaljer känns UBS som om ett lovvärt försök. Välfärdsfrågorna behöver lyftas fram. Betraktas med nya fräscha ögon. Få en annan inriktning än den av nyliberalismen utstakade vägen de senaste decennierna. Brittiska Labour är ett parti som tagit upp tråden. Enligt partiprogrammet ska de verka för UBS. Men i Sverige domineras debatten av helt andra frågor. Den svenska socialdemokratin har tappat sin förankring. De har straffats hårt i varje val sedan mitten av 90-talet. Är den rätta frågeställningen för partistyrelsen? Antingen gör de upp med nyliberalismens idévärld inom de egna leden eller så fortsätter ökenvandringen till SD-träsket.

This entry was posted in Ledarskap, marknader. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *